Sidor

tisdag 17 februari 2015

För sex år sedan...

...föddes en alldeles underbar liten tjej!
Junie Olivia - klok som en gammal gumma, ärlig, beskyddande och så pedagogisk! Hon är allas vår älskling och den de andra barnen ser upp till och avgudar. 
Man får fortfarande en liten klump i halsen då man ser de här bilderna, men allt gick ju bra och hon har tagit igen den där första lite skakiga tiden med råge. Nu ska hon börja förskoleklass!! Mosters första förälskelse!









Så vi har alltså varit på kalas i helgen. Och så har vi klättrat och klättrat och klättrat... Puh! Jag försöker få vardagen att gå ihop och Niklas har väldigt mycket på jobbet, men jag ser fram emot maj då Henning ska börja på dagis och vi kan skapa nya rutiner. Förhoppningsvis och troligen har han också börjat gå då vilket känns aningen lättare för mamman. Amos kunde inte gå och jag var alltid orolig att han skulle bli trampad på av de andra barnen, men han lärde sig ju snabbt tack vare dagis också. Det är skönt att våren är påväg... Inte heller denna vinter har jag kunnat åka så mycket skidor som jag såg fram emot, både pga Obans hälta och Niklas arbetsschema. Jag är inte jättepeppad att leta fram träningsmotivationen varken för mig eller de fyrbenta klockan åtta på kvällen i det kolsvarta mörkret. Men det är ju redan mycket ljusare och igår var jag faktiskt på Sundsvalls Brukshundklubb en sväng där fokus låg på att kunna koncentrera oss på varandra och inte på deltagarna på kursen som hölls där. Tummen upp - ingen träning ingen framgång heter det ju...
























måndag 9 februari 2015

Niklas har jobbat tråkiga pass så jag och ungarna har huserat i Viksjö i helgen igen, underbart som vanligt och dessutom kom lillasyster och hennes flickor på besök! Ibland får jag lite panik när jag ser vad fort andras ungar växer, känns som att jag missat massor med viktig tid med dem... 
Jag har faktiskt åkt ett par kilometer med skidorna bakom hundarna och även om Jura tycker det är dödstrist börjar hon rätta sig i ledet och slutat försöka göra avstickare på sidan om. Det besvärliga med skidspåret i Viksjö är att raksträckorna är så korta och jag känner mig inte riktigt bekväm med att susa nerför backen bakom de blådårarna än :) Förhoppningsvis kommer jag mig iväg i helgen till spåret mot Granloholm som är hyfsat rakt, det blir nog en halvmil fram och tillbaka och det räcker gott för oss. 
Vi har än så länge ingen bil utan sliter på andras, just nu har vi mina föräldrars bil men den kan vi ju inte ha hur länge som helst heller. Ja, det är ju I-landsproblem jag vet...




Våfflor till lunch, mumma!



Klätterapan!





Det är ju alltid mest synd om en del...







Måndag idag - vilket betyder att kvällen är "min" att göra vad jag vill med. Och då skidorna är kvar i Viksjö får jag nog ta en skogspromenad istället och börja planera årets träningar och tävlingar. Jag hade planerat sedan i höstas att Jura skulle debutera i freestyle nu nästa helg, men jag får aldrig tid till den träning jag vill! Det gör mig oerhört frustrerad eftersom jag vill mer än bara ha promenadsällskap... Men när jag också börjar jobba igen stabiliseras ekonomin något så Niklas kan tacka nej till jobb på ett helt annat sätt och jag inte behöver "stjäla" mig tid. Hoppas jag :) Jag är ingen multitaskande morsa som kan träna hund och ha en ettåring klättrandes på ryggen samtidigt, tyvärr. Jag kan inte ens skriva och lyssna samtidigt märker jag nu när Amos sjunger och påkallar uppmärksamhet här bredvid!!

onsdag 4 februari 2015

Vecka 6 2015



Jamen det där gick ju bra! En uppdatering i veckan blev på en gång till en uppdatering var tredje vecka! :D 
Ja, det har ju hänt litegrann under dess två veckor; vi har haft magsjuka alla fyra och vi har krockat bilen. Påväg till farmor på mysigt lördagsfika körde en tjej ut framför oss i en korsning och trots att Niklas både stod på bromsen och svängde så dammade vi rakt in i henne, is och snö är ju inget att leka med och nu kör jag om ännu saktare än förut. Tur faboritbilen är av mycket stål och krusiduller så vi slapp ur det hela med en blåslagen hand (Niklas) och lite skakiga ben. Bilen är fortfarande under utredning och jag är lite nervös för vad utgången blir... Tack och lov för våra fantastiska grannar som hämtade oss och bistod med hjälp under hela dagen - och gör det fortfarande. Hur ska vi någonsin kunna flytta?!








Henning och jag har börjat på babysång! Första tillfället kröp han in i mitten och satt där och klappade i händerna (och smakade på en pappas tår). Andra tillfället var han mer intresserad av att utforska omgivningen och ville inte alls sitta hos mig och sjunga. De är så olika varandra våra pojkar! Om två månader är det dags för inskolning på dagis, det ska bli spännande att se hur han ställer sig till det. Han är för övrigt så väldans kramig och kelig nu för tiden, så fort han kommer upp i famnen ska han kramas - och det är det ju ingen som har något emot. Han har gått några steg också, men verkar inte ha alltför brått att lära sig det. 

En kelpie och en kooiker är ingen
match för en cattledog :)

Smöris!











När man är ute på gården så kommer man i
jämnhöjd med fönstret till pojkarnas rum!

Den här veckan hade jag såklart lite roliga aktiviteter inplanerade men de får väl vänta tills allt är klart med hyrbil. Niklas jobbar hela helgen så jag hoppas jag kan ta mig ut till Viksjö. Den här gången ska jag ta skidorna med mig också för nu är båda hundarna friskförklarad och utan krämpor så man kan börja motionerna dem och sig själv på roligare sätt än koppelpromenader...