Sidor

onsdag 25 september 2013

SHFK bildande och Kennel Working Mates C-kull...

Det var tänkt att vi skulle åka tidigt i lördagsmorgon men Amos väckte oss på natten med att hosta och kräkas! Som tur gick det till sig och han har hållit sig så pigg och glad som bara tvååringar med förkylning kan göra sen dess :)
Vi huserade hos farfar Bosse och bonusfarmor Eva och blev bortskämda som vanligt. Hela söndagen tillbringade jag i Väsbyhallarna som funkis för freestyletävlingarna vi höll i samband med Svenska Freestyleklubbens bildande. Det var otroligt roligt att träffa allt folk och bli inspirerad igen! 

Kooikerhondje i Freestyle klass II :)

SM i 6+ gick av stapeln denna dag också!


"Ester med gäster" hette Linda Laikres lag i 6+


Höjdpunkten på helgen (eller ja, måndagen) var ändå att svänga in hos Renata och klämma på Stormas valpar. Alla var de pigga och framåt men såklart så var det några som märkte ut sig. Ändå är det inget lätt val att välja valp, särskilt inte när det är tänkt att den ska vara en framtida elithund och faktiskt ta en annan flockmedlems plats...
Jag har ju en vecka till att fundera lite och kommer bolla lite med uppfödaren...









Amos var mest förtjust i appellplanen ...

Mamma Storma och favoriten ...

Favorit!
En framåt, kampglad och härlig tjej
som kom fram till mig flera gånger :)
Dessvärre är hon döv på ena örat, och
även om det inte märktes på henne idag
och förmodligen inte kommer göra det
i framtiden heller så kan man diskutera
detta fram och tillbaka hundra gånger ...


Nu måste jag slänga mig iväg på Matfors Brukshundklubbs öppenträning! Tjohooo!

tisdag 17 september 2013

Tisdagsledigt ...

Regnet öste ner imorse då Amos och jag vaknade till en oplanerad ledig dag. Jag dukade fram gofrukost och sedan satt vi under mitt täcke i soffan och kollade på barnprogram medan brasan sprakade och spred värme. Vardagslyx!

Efter en blöt men varm promenad har vi haft Moster Ingela, Junie, Moster Camilla, Tia & Rock här, ännu mera vardagslyxigt! Nu inväntar vi Linnea och hennes flock. Jag kan inte tänka mig något bättre sätt att fylla min oplanerade dag med än familj och vänner :D









söndag 15 september 2013

Mammavecka!

Mannen i huset har lämnat oss i en vecka för att jobba mer norrut så Amos kommer få hänga med morsan vareviga dag! :) Vi har ju gjort det förr så det ska väl gå bra. På fredagkväll kommer Niklas hem och på lördagsmorgon åker vi söderut för Svenska Freestylehundklubbens invigning och för att titta på Kennel Working Mates C-kull. Usch, sådana mardrömmar jag har drömt om den hundvalpen de senaste nätterna... Att den är helt hemsk på alla sätt och vis. Det är väl för att jag är så nervös för att den inte ska "motsvara mina förväntningar", att jag tagit mig vatten över huvudet och att jag inte ska kunna ta fram dennes kvalitéer och bara jämföra med Obelibob hela tiden. Jag har ändå valt att låta Tia flytta (till världens bästa hem men ändå!) för att en tävlingshund som gillar att träna och tävla lika mycket som jag och Oban ska få plats... Tiden får visa...

I helgen har vi varit i Viksjö och hjälpt till med mina morföräldrars flytt från huset till ett serviceboende och hela tjocka släkten var där! Supermysigt!
När jag och Amos lämnat av pappan på hans jobb åkte vi hem och badade, eldade och myste i soffan! Nu sover han och Oban som stockar och jag ska fläta klart några kamptrossar till helgens tävlingar framför dumburken med en kopp te :)











tisdag 10 september 2013

Gråmulen tisdag är bra ibland...

Jag och Amos tog med oss Oban & Tuva för en liten förmiddagspromenad idag innan vi tog itu med alla bestyr. Jag sörjer att inte den här grusvägen ser ut såhär hela vägen (den är väl ca 6-7 km lång fram och tillbaka, eventuellt lite längre), för bara en liten bit från det ni ser har de lagt sylvassa ganska stora stenar så det går varken att springa, cykla eller dra vagn :( Man kan gå utan problem, men är man bara två år med korta ben är det ganska jobbigt och man snubblar lätt. På vintern är den jättebra, då plogar de den bred så de kan träna med travhästarna där, så då kan man både dra vagn och pulka. Dock får man vara på helspänn om man ska tordas låta ungen gå lös där för de där ekipagen kommer i jääävligt hög fart!










Bredvid mig och bakom mig :)


Päron är gott och väääldigt saftigt...

Nästa helg är det Grand Opening för SHFK, Svenska Hundfreestyleklubben - och jag kommer tillbringa de sista timmarna innan läggdags varje kväll för att försöka fixa en del priser till tävlingarna vi ska hålla i samband med den. Jag ser fram emot tillställningen ganska mycket men ännu mer ser jag fram emot att vi ska stanna för i Örsundsbro och kolla närmare på ACD-valpen som väntar på oss där :D

måndag 9 september 2013

Typiskt vilodag!

Eftersom jag jobbade igår på Vilodagen tog jag igen det idag med råge! :) Jag och Amos har myst framför TV:n med tända ljus och mellanmål efter mellanmål. När tålamodet började tryta fick vi plocka fram papper och målarfärg och pyssla någon timme...


Latkorven orkade sig inte ens
längre än såhär...







Ja, så lyxigt är det faktiskt att vi är lediga imorgon också! Jag har inte riktigt klart för mig vad vi ska hitta på, men jag har egentligen en hel hög med "måsten", bläää.
Men nu ska jag ge mig ut på kvällspromenad med Linnea & flocken!

lördag 7 september 2013

Förbaskade värme ...

När jag äntligen hade kunnat börja njuta av kylslagna höstkvällar med toppluva, råa trägolv på morgonen och dagg i gräset fram till lunch så kommer värmen och slår ner igen! Nu får det väl vara nog, blää. September menas höst - basta!

Livet har sin gilla gång som det så fint heter. Vi har kommit igång med jobb och dagis, mindre tid för långa frukostar på trätrallen men det tar vi igen på helgmornarna i soffan bland filtar och kuddar. Amos växer både på längden och som individ, helt otroligt vad förståndiga och vetgiriga de är, tvååringarna :)
Han har äntligen passerat en liten trots-eller-nåt-liknande-period och är nu helt underbar, både jag och Niklas är alldeles betagen av honom! Han är vår absolut största förälskelse och för att låta helt hysteriskt känslodrypande: jag kommer alltid vara så tacksam Niklas att han skänkt mig en sådan gåva som ett barn! 
Jag försöker njuta och suga ur allt jag kan ur den här tiden nu, bunkra minnen som hans pluttelilla hand på kinden då han frågar om man är ledsen, eller bilden av honom sittande med foten vid ansiktet (och inte tvärtom!) och pilla ludd från strumporna eller då han lägger huvudet på sned och säger "Amos mä?" när man ska ut genom dörren... Ja, jag kan fortsätta i evinnerlighet!

Prinsen!

Helene hjälpte mig att ta undan lite sommarmöbler
från altanen och helt plötsligt hade Amos tagit på
sig handskarna jag tagit ut till henne och skulle hjälpa
till som vanligt :)

En av typ tio brandbilar vi har
här hemma nu :)

Ja, jag ägnar penntrollet i magen rätt mycket tankar och energi också. Nu har vi gått halva tiden och det är liksom det roligaste kvar va? Nä, det kan jag väl inte påstå att jag ser fram emot, det var ju som sagt inte riktigt lika lättsamt den här gången. Jag gruvar mig för att bli större och få ondare i ryggen, tjocka ben och värre halsbränna...
Men eftersom den förra förlossningen inte gick som smort så kommer säkert den här göra det, visst? Det har varit en del frågetecken som blev några till efter vi varit på läkarbesök (precis som det ska vara ällä?) men nu tar vi det som det kommer och hoppas på en stark morsa och om det ändå inte funkar så hoppas jag på kunnig och närvarande personal... 
Förra gången längtade jag oerhört efter själva förlossningen - det kändes som om vi skulle få gå på en jättefin fest! Den här gången känner jag mig lite likgiltig och längtar mer tills jag har mitt levande, friska barn i famnen och vi kan diskutera om han liknar Amos eller någon av oss eller whatever... Bara han kommer ut hel och fin (gärna jag också men det är inte lika nödvändigt i slutändan (haha)). 
Just nu i vecka tjugoett är barnet ca 16 cm långt och väger knappa 420 gram och den kan minsann sparka omkring hur den vill där inne! Jag kan vakna på natten av det eller bli otroligt distraherad om jag kör bil eller sitter på huk, då känns det verkligen som att han protesterar mot något... :)

Ja, tack och lov ser jag faktiskt fräschare
ut än jag känner mig! :)

Oban och jag har tävlat färdigt för denna säsong! Kanske, kanske att det blir en och annan rallylydnadstävling under hösten - men vi ska fokusera mest på den nya fyrfota familjemedlemmen och bygga oss en fin flocksammanhållning. Jag är nöjd med vårt tävlingsår i det stora hela - vi har utvecklats som jag ville även om jag har massor kvar att lära. Tack och lov att skithunden ännu är så ung så jag har många år på mig att göra mina misstag ;) Fortsättning blir debut i lydnadsklass 3 och några uppklassningar i rallyn, jag hoppas också på att lyckas åtminstone starta i freestylen och sedan såklart klara en spårapell :) Tur att stackars lakritsvargen ska få avlösning i framtiden, även om det är himla långt dit :(



Även i familjen Rasu/Molander/Rhenberg 
har det utökats i flocken; Tyra



Mobilbilder från vår vardag: