En vecka kvar!

Den här veckan har vi bland annat varit på kalas, hos lilla Elsa som fyllde ettöring. Hon är en häftig liten tjej som kan gå och springa och alltid har ett leende på läpparna! Tyvärr hann jag inte ta något kort på henne då vi kom så sent och hon behövde sin skönhetssömn. Vi fick träffa de andra mammorna, papporna och barnen i vår "årskull" också!

Simone läxar upp Amos...

Milo föddes fyra dagar efter Amos så vi låg
på BB tillsammans, även om vi inte visste det då :)

Jag kan inte låta bli att fortfarande bli så fascinerad över hur fort barnen lär sig! Jag hade ingen aning om att de var så duktiga på att ta efter vad man gör. "Barn gör man man gör, inte som man säger" stämmer verkligen...

Jag hade nyss klippt hundarnas klor och lagt ifrån mig tången
på en stol och några minuter senare hittade jag dessa
två i hallen :) Fantastiskt att Tia låg kvar, hon brukar vara
snabb på att gömma sig när jag öppnar skåpet jag förvarar den i...

Amos har inga egna skor men han har
minsann sett hur vi gör!

I lördagseftermiddag åkte vi hem till mamma och njöt av lantluften och hennes sällskap. Pappa är fortfarande kvar i Umeå men får förhoppningsvis komma hem nu på tisdag. Han är vid gott mod och får nu vara utomhus, tack och lov. Det tror jag kommer att ge hans livsvilja och immunförsvar en rejäl skjuts i rätt riktning. Det finns tydligen en liten sjukhuspark med en damm med änder och här om dagen hade han suttit där i fem timmar :D Det är min pappa det!!
Det var otroligt skönt att vara i Viksjö i helgen även om vi inte stannade kvar hos syrran hela söndagen som jag skulle velat. En fördel eller vad man ska säga, nu när Niklas ska vara borta, är att jag och Amos kommer tillbringa jättemycket tid där. Igårkväll tog jag, Niklas och hundarna en lugn kvällspromenad genom de oändliga skogarna och jag ser fram emot att dra ut syrran på likadana i höst :)

Nu blir det konsekvent vila för Ugly Bob. I fredags pillade jag ut en trästicka ur ett vätskande sår i låret och i lördags visade han hälta på sitt framben igen :( Han har inte gjort det efter det, men så har han ju vara tvungen att ta det lugnt också. Det är otroligt tråkigt, men jag får väl fokusera på petnogagrejor i lydnaden och lägga spår åt honom. Tia löper och börjar bli tjock igen och är inte speciellt rolig att träna med så hon får köra slut sig på uppletande under promenaderna istället. Jag jobbar ju bara den här veckan ut och sedan kommer Fam och veckan efter åker vi ju neråt så det passar ju ändå bra kan man låtsas :)

Inte för att skador bekommer honom
överhuvudtaget :)