Tisdag sextonde november

Skrik och Panik på morgonpromenad
i soligt gnistrande skog...

Precis som jag väntat mig börjar Oban
växa upp till en riktigt, riktigt snygg kelpie!
Han är grov och rejäl utan att se tung ut
(än iallafall, allt kan hända), är smidig
 som ett rådjur men har påskjut
som ett kallblod!

Efter promenad åkte en
kladdkaka in i ugnen.
Bara gulor från välmående
och lyckliga höns är så här gula!

Lagom till kladdkakan kom Malin,
Ante & Tuva på besök för att
stifta bekantskap med våra monster :)

Såhär trött blir man alltså av att rejsa
runt stolarna med Oban och akta
sig för den äckliga tanten Tia.

Jag älskar dagar då jag fått mycket gjort och ändå hunnit med att umgås med kärlekar. Imorgon är jag också ledig halva dagen så då ska jag hugga ved, sortera kläder och planera vårens kurser. Värre kan man ha det eller hur?
Ååh, vad jag längtas till julen! Den kommer naturligtvis bli spridd, så är det ju när man är många i familjen. Jag är inte mycket för presenter utan tycker det är onödigt, huvudsaken är att man träffas allihopa. Vi har många år sagt att det bara ska ges presenter till barnen men ändå så delas det ut julklappar från syskon och föräldrar *morr*
Men nu när ungarna trillar ur som på band så kanske det äntligen blir så :)


Ok, en sådan här kväll då sambon är i stan och tränar och hundarna trötta efter dagens bravader  så har jag städat hela nedervåningen. Några nävar chips - sen ska jag dyka ner i kaoset på övervåningen och kanske äntligen få ordning?