Sidor

fredag 19 mars 2010

Kärleksfulla lappar ...


Idag när jag kom hem från jobbet fann jag inte mindre än tre lappar på hallbänken! Jag visste att N skulle hem efter jobbet för att packa innan grabbarna hämtade upp honom för vidarefärd söderut så jag hade lämnat en liten gullegull lapp att han skulle ha så kul i helgen och "jag älskar dig" betyder ju såklart egentligen "passa dig jävligt noga för att kolla åt någon annan", eller hur? :D
Tydligen hade Tomas och Leif hängt med in i vår röra och lämnat varsin lapp själv. Vad "puss på fjärilen" betyder har jag såklart ingen som helst aning om vad det betyder eftersom jag är en sådan där blyg liten viol. *hosta* Kan bara säga att det är i typisk Tomas-stil.

Nu har jag äntligen tagit mig i kragen och börjat röja upp här hemma. Dammsugaren har faktiskt fått en ny påse (lånad från jobbet) och även om Niklas dyrt och heligt lovat mig en ny får den här göra sitt sista jobb imorgonbitti. Soffan står också fortfarande kvar, men förhoppningsvis inte länge till.
På onsdag ska vi på en visning på Alnö, ett fräscht och fint litet hus på knappa miljonen. Jag tror naturligtvis inte att det kommer hålla sig så lågt, men hoppet är ju det sista som lämnar människan så vi hänger kvar ett tag till. Det skulle bara vara så skönt att få börja bo snart...

Imorgon efter jobbet åker jag till Viksjö för att slappa med familjen och det ska bli så skööönt! Jag ska traska på hårda skoterspår, dricka en flaska rött med mamma och jollra med lilla Karin.
På söndageftermiddagen styr jag och Tia kosan mot Matfors och instruktörsutbildningen. Byrackan våran är för övrigt i toppform! Hon har pälsat på sig ordentligt och den är riktigt tät och glänser som en blandning mellan koppar och choklad. Där under spelar muskler som Niklas tagit fram genom att kasta pinne efter pinne i vinterns meterdjupa snö. Dessutom är hon i riktigt bra tävlingsform, lätt att shejpa och vill jättemycket! Däremot har hon under löpet varit flåsig och haft svårt att hantera konflikter och krav i träningen, men sådant lär man ju sig av så.

Nej usch, tiden rinner iväg. Jag ska pumpa näsan med nässpray så locket för öronen försvinner och lägga en isbit mot min bråkande visdomstand, sedan ska jag släcka nästan alla lampor och med kelpien på fötterna läsa ut boken "Ljusfolket" som jag lånat av mamma och pappa. Godnatt!

1 kommentar:

Anonym sa...

Dä bli aldri nan ro mä å BO. Vi ha bodd a'hennen nu i 25.åra å dä ä alltin na nytt. Men dä ä sûm e skû vära. Hat man nanting framförse äre ju bära dön å si fram emot å dä äfäl i alla fall int na dröm scenario. Vi kan nu ståta mä att sovrumme ä klart å mä dä hele övervåninga. Dädu stinta ät så dålet tytje Mora å Jäg då. Men nu blirte ju badrumme, å dä si ja då verkligen fra emot. Dock tro ja att plånboka ä tå en annan uppfattning, hon ä ju svältfödd redan förut.
Ha ä å välkommen hit!
Dubbelmorfarn!