Sidor

tisdag 8 december 2009




Sexhundra värmeljus i lägenheten, ulltofflor och Niklas munktröja; trots det är jag fortfarande genomfrusen efter tre och en halv timme på plan med lydnadsträning. Och inte kommer vi något längre. Inte för att det går bakåt heller, det står mest stilla då det varken finns energi eller engagemang. Vad gör man? Jo, man låtsas att man aktiverat husdjuret nog för idag och åker sedan hem och stoppar i sig en halv chokladask. Nollsjunollnoll börjar mitt arbetspass imorgon så jag tycker jag förtjänar att ha en kopp varm choklad på armstödet och tomglo på de desperata hemmafruarna. Nisse är hurtbulle och tränar sig själv men när han kommer hem somnar jag innan huvudet träffat kudden.
Leias träning går iallafall framåt, hon bygger sakta, ack så sakta, muskler på det opererade benet och pinnar på som om det aldrig varit av. Det skär i hjärtat att behöva banna båda två då de bjuder upp varandra till lek, men ett felsteg kan äventyra hennes liv så det går ju inte.

Jag laddar inför torsdagen som är min vila-upp-mig-och-ladda-dag inför helgen, då jag ska soooova (som jag egentligen tycker är lite slöseri med värdefull ledig tid), tvätta en hög med kläder som snart når upp till taket och be till vädergudarna och hyfsat väder så jag kan lufsa runt med kameran. Är oerhört sugen på Alnöns skogar tillsammans med Maria och whipparna, men bilen ska ju på lagning och en promenad dittut känns inte alltför lockande. Det kanske får bli södra bergets stigar istället men uppförsbackar känns också motigt. OMYGOD, jag tror jag håller på att bli lat.

4 kommentarer:

Maijsan & Ofelia sa...

Ne du vännen!! Hur mkt du än försöker så kommer DU aldrig kunna bli lat... DU är tammetusan den hurtigaste människan jag känner! Du är nästan sådär äckligt hurtig ;) hihi!! Så jag tycker att du förtjänar en lugn helg med mkt vila och sovande!! :) Kram från oss i söder (haha, iaf 1,5 mil söder om dig)

Maria Jansson sa...

Du är alltid efterlängtad!

Maria och Gänget på Alnö

Ingela, Zeb, Indy sa...

Vissa dagar behöver man verkligen den där chokladasken!

Anonym sa...

Ja dä ä ju na tag sen ja å hurde tå mäg, men dä vell på bli tucken når man sku ärbete na vecker igen. Slitit, dynjet å blötan ärä, men he fo gå. De blev å jusom mer nu då ma ha vurte Dubbel Morfar. Dum va nyss här å helse på a'Kristin å Karin Lovisa. Ho ä brano liten, int just mer än en näva stor men herre je så söt å snäll. Dä bli ingan gjort då man ha henne övani sig. Man ha sum nog bära te å si på a'.
Mora jobba långdag i dag, trots att ho va så gott sum röstlös å no lite hängig å. Å n'Jon ä hos a'Paulina. Åke hem mä mora sen.
Ja sku å gå å si om ja kan finnåt en choklaask.
Ha ä å sköt om i!
Stor Käret Dubbel Morfarn!