Sidor

onsdag 30 december 2009

Vill du se en stjärna? Se på mig!

Gammelmoster & Junie med morfar i bakgrunden...


Kakfat efter kakfat efter kakfat och
däremellan julgodis.
All christmas long...



Kusin Jesper spexar som vanligt...
Foto: Jon



Kusin Johanna, snygg som vanligt...


Karin Lovisa <3


Sådan mor sådan dotter...


Foto: Jon


De kvinnliga medlemmarna i klanen
var alla trötta på julaftonskvällen.
Mamma & mormor hade ju stått i som vanligt
och moster och jag hade jobbat mycket
övertid och mina systrar... ja, de är ju
småbarnsföräldrar.



"Whiskeywhiskeyblablawhiskeyblawhiskey..."


Såg ganska varmt och ombonat ut där inne i stugan
när jag och kelpieskräpet kom tillbaka
efter kissrunda. Klirr från porslin, barnskratt och
älskades ansikten är det mest hemtrevliga som finns!



Morfar Speleman och svåger'n.
(HAHA - jag fick med dig på kort Jimmy
fast du är lika omöjlig som mormor!)



Alldeles högfärdig morfar med det
senaste barnbarnet.



Foto: Någonannan


Det är hysteriskt på jobbet och jag är lika slut i skallen som jag är i fötterna. Imorgon börjar dock fyra dagars ledighet om vi ska tillbringa i Västerås hos Niklas bror med familj.
Jag skulle vilja skrubba bort all torr hud från kroppen, få en ansiktsbehandling, fotvård, vaxning, tre timmars värmande fusksol, klippa håret och fylla ut den grå rand som bara blir bredare och bredare mitt på skallen. På det skulle jag vilja äta nyttigt men ändå gott och sova under ett duntäcke tills jag inte längre är trött...
Men istället är all hud torr som fnöske, ansiktet prytt med några irriterande blemmor, fötterna hårda och ömmar, benen hårigare än Niklas', ansiktet blekt (förutom de röda blemmorna då...) och håret är alldeles ofriserat och anskrämligt. Jag fryser konstant och sover tillräckligt vilket inte gör någon skillnad för jag ser ut som en utarbetad fembarnmamma under ögonen. Dessutom är jag illamående till och från och har en gasboll till mage. Och NEJ - jag är inte på tjocken.
Jag är bara less på kyla, mörker och att saker inte riktigt går som jag vill. Antar att mycket av det är pågrund av för lite friskluft och motion... -20 är inte min kopp te och när det blåser skulle jag kunna ge någon en pungspark av rent och skärt raseri. Tia har väl gått upp två kilo på allt detta träningsgodis och den uteblivna motionen för matte har köpt ännu en matta som man kan lägga ut i vardagsrummet då det visar alldeles för mycket minus på tempen.
Jag längtar till Frida Binette-kursen så jag får lite nytändning i hundträningen, för de hjälper ju på andra plan också :)

Tia letar pinne...

Efter 45 minuters pinnkastning börjar man bli trött...?
Niklas besvikna "nej" är när hon ruskar av sig all snö :)


Cattledog-Tia på promenad med husse...

söndag 27 december 2009

Freestylekurs!

Finns det någon därute som vill vara med som åhörare på vår kurs för den duktiga Frida Binette 20-21 februari? Kalaset kostar 350:-/person och du får du komma med lika mycket frågor och önskemål som deltagarna med hund, dessutom får du väldans gott fika och tillbringa två dagar inomhus tillsammans med likasinnade!
Intresserad? Mejla isåfall mig på angelika_genberg@hotmail.com eller Linnéa på linnea.r@telia.com.
Hoppas du kommer!

söndag 20 december 2009

Pro-jul på landet ...

1. Morfar och Junie...
2. Moster Ingela och lilla

Karin Lovisa ...


<3


Kanske nån tappar en bit...?


1. Ooooooh - petapetapeta!!
2. Hjärtat mitt!


1. HUNGRIG!
2.
Mohahaha!

I helgen hade vi en liten provsmakning inför julfirandet hos mamma och pappa; julmat, mys och en massa skratt. Hem kom vi efter att ha åkt i snöstorm Viksjö-->Härnösand-->Sundsvall. Är trött så ini... men ack så nöjd. Imorgon åker vi på jobbet i vanlig ordning och efteråt ska vi slåss med alla andra i Birsta som är sent ute efter julklappar. Vaddå framförhållning? :D
Igår strålade solen och där i skogen låg snön tjock på grenarna, men jag tänkte att jag spar energin till söndagen, då ska jag fota Viksjö i sin prakt! Jojo, snön yrde och yrde och solen lyste med sin frånvaro. Men termometern visade -8 och det var skitmysigt att skotta fram bilarna medan Tia rusade som den galna kelpie hon är. Hon rusade så blodet sprutade (nåja) men inte brydde hon sig om det! Inte förrän bandaget lindades på så hon inte blodade ner allt golv, då blev hon jääääättehalt. Är även grymt imponerad av chokladsaten som ligger helt stilla när Junie grabbar tag i pälsen, inte en tendens till obehagliga upplevelser där inte! Djur och ungar är verkligen det bästa som finns <3 Blev helt varm i kroppen då Junie, Katten (öööh, vilket av alla namn var det nu han fick?) och Tia trängdes i hallen för att möta pappa i dörren.

Nu sitter vi här mitt i stan och smäller i oss kvällsfika medan en film rullar på TV:n. Tia drar stockar som en skogshuggare och utanför virvlar snöflingorna. Tänk vad lite vi har men va' gott vi mår!

lördag 19 december 2009

Danföredanföredanföredanföredopparedan...



Grannarna har fest, ömsom hög ömsom överkomlig nivå. TV:n går på med ögongodis som Orlando Bloom - mest som sällskap. Vardagsrumsbordet är överfyllt av färgburkar och penslar, tavlan tar opp hela mitt knä och lite till. Lampan i taket är tänd - usch, det är något av det värsta jag vet, men vad gör man när man börjar bli gammal och behöver ljus för att se. Hussen i huset är hos bästa vännen och spelar dataspel och dricker öl. Hunden ligger på rygg i bädden med en grisknorr halvt hängade ur mungipan, benen cyklar lite nu och då - ett tecken på att hon är uttråkad. I hallen står två kort, julens första julkort och så ett från Stockholmsfamiljen som varit på resa i varmare länder. Jag fick en varm känsla i bröstet då jag såg dem ligga på hallmattan där under Tias hysteriskt trampande tassar. Jag har så fina vänner <3
Nästa år - då ska jag också skicka julkort! Jag ska också vara ute i god tid med julklapparna som ska vara så genomtänkta och träffande. Och så ska jag göra god, hemmagjord julmat. Vahettere...

När ryggen knakar av obekväm ställning lockas hunden upp och får träna lite nya saker. Det är ju en klar fördel med kelpie - de är alltid redo! Om det nu är en fördel vill säga...

Imorgon åker vi på julbord med klanen. Därför ska jag hoppa frukost och lunch och sen kommer jag säkert inte orka äta på en vecka igen. Men oooh, det ska bli så trevligt att få klä upp sig en smula och tillbringa kvällen med mina syskonbarn i famnen.

Livet är ju rätt gott ändå, inte sant? Vintervitt ute och värme inne gör ju under i människors sinnen just nu. Skitsamma att de dyraste julklapparna är värda femtio spänn och hundarna hårar järnet i år! Jag har i alla fall mina två käraste alldeles inpå och sedan den gigantiska övriga flocken som utökas mer och mer för varje år som går.

Imorgon ställs ingen väckare utan jag tänker vakna när Tia börjar tassa eller Niklas slänger över en Popeye-arm på mig. (Eller så kommer jag vakna av att det är svinkallt i sovrummet, precis som i natt, brr!)
LYX!

torsdag 17 december 2009

Vahettere'...





Fina har varit här och förgyllt några dagar för oss innan hon tog med sig Leia och åkte hem mot Värmland och icke-snöiga landskap <3 . Hon såg oförskämt fräsch och välmående ut efter att ha legat ute i fält i fyra veckor, sprungit med tjugo kilo packning i flera kilometer och inte haft en enda stunds vila. Jag skulle förmodligen tuppat av redan vid åsynen av ryggsäcken.

Jag måste erkänna att jag faktiskt fick lite lyckokänsla igårkväll då det knastrade under kängorna och bet i kinderna, ska det vara vinter så kan den väl iallafall få vara vit och kristallkall. Att det är mörkt på morgonpromenaden, mörkt när jag går in genom personaldörren på jobbet och mörkt när jag kommer ut igen gör inte så mycket ändå, det är väl på väg mot ljusare tider. På Drakborgen är det inte alltför många besökare just nu, jag antar att julklappshysterin är igång för de som väl dyker upp har något panikartat i blicken där de kånkar på sina kassar och hetsar sina ungar att leka fort och mycket för snart ska de vidare till den norra delen av Djävulsdalen. Snart, snart, snart är det lediga dagar och de flesta kommer tillbringas hemifrån, men huvudsaken jag får ha gubbe och hund med. Nyår som alltid är en hysteri hoppas jag få tillbringa i en fjällstuga med varm choklad och mysigt sällskap istället för med galaklänningar, skumpa och glitter.

Nu ska jag träna lite med den uttråkade chokladsaten innan jag kammar håret och åker till jobbet.

tisdag 8 december 2009




Sexhundra värmeljus i lägenheten, ulltofflor och Niklas munktröja; trots det är jag fortfarande genomfrusen efter tre och en halv timme på plan med lydnadsträning. Och inte kommer vi något längre. Inte för att det går bakåt heller, det står mest stilla då det varken finns energi eller engagemang. Vad gör man? Jo, man låtsas att man aktiverat husdjuret nog för idag och åker sedan hem och stoppar i sig en halv chokladask. Nollsjunollnoll börjar mitt arbetspass imorgon så jag tycker jag förtjänar att ha en kopp varm choklad på armstödet och tomglo på de desperata hemmafruarna. Nisse är hurtbulle och tränar sig själv men när han kommer hem somnar jag innan huvudet träffat kudden.
Leias träning går iallafall framåt, hon bygger sakta, ack så sakta, muskler på det opererade benet och pinnar på som om det aldrig varit av. Det skär i hjärtat att behöva banna båda två då de bjuder upp varandra till lek, men ett felsteg kan äventyra hennes liv så det går ju inte.

Jag laddar inför torsdagen som är min vila-upp-mig-och-ladda-dag inför helgen, då jag ska soooova (som jag egentligen tycker är lite slöseri med värdefull ledig tid), tvätta en hög med kläder som snart når upp till taket och be till vädergudarna och hyfsat väder så jag kan lufsa runt med kameran. Är oerhört sugen på Alnöns skogar tillsammans med Maria och whipparna, men bilen ska ju på lagning och en promenad dittut känns inte alltför lockande. Det kanske får bli södra bergets stigar istället men uppförsbackar känns också motigt. OMYGOD, jag tror jag håller på att bli lat.

onsdag 2 december 2009

Lussar till utflykten...



En ledig onsdag måste ju firas med utflykt. Linnéa tar sina två, jag tar min och lånehunden och så promenerar vi (den lite kortare) vägen opp till Klisstugan. Solen är ju faktiskt framme så jag ska minsann kånka med mig kameran också. Leia som är här i fyra veckor då matte utbildar sig till soldat får tyvärr stanna hemma då plattor och skruvar i hennes ben kommer lossna om hon ska promenera så långt. Hennes längsta promenad om dagen är i tjugo minuter, däremellan bara kvartar. Tråkigt, men på en rottweiler med st: bernhard-psyke så fungerar det utan problem.
Nu ska jag provsmaka lussekatterna! :)

Back in the north...




Ok, det är väl två veckor sedan vi kom tillbaka men varken lusten att föreviga skräp på bild eller skriva ner allt surr som trängs i skallen har funnits. Helgen hos svärmor var precis så lugn och skön som vi hoppats på med middag i Uppsala, mys framför dumburken och det bästa av allt; långpromenad i Lillkyrkas mysigaste skog! Jag önskar jag kunde återge ekarnas mäktiga uppenbarelse på kort men det gick helt enkelt inte hur mycket jag än försökte. De är otroligt vackra och jag saknar sådan natur här uppe! Ska man ta sig fram i okänd skog här är det bra att ha en machete med sig så man inte snavar i slyn.
Lördagslunchen bestod av nygräddade amerikanska pannkakor med lönnsirap och vaniljglass i Niklas brorsdotter Frejas sällskap, och hennes rara mamma såklart. Det är otroligt tråkigt att man inte hinner följa hennes utveckling lika nära som med de andra ungarnas i vår närhet eftersom vi bor så långt ifrån varandra. Från att ha varit ett försiktigt och blygt bylte är hon nu en jollrande liten upptäckerska och drog med sin äckligt stolta farbror några rundor runt i huset.

Årets längsta månad har äntligen tagit slut. Det verkar inte som om jag är den enda som tycker det heller, folk runtomkring är helt utled på regn och blåst och tjocka dagar, för alla verkar ha pressat schema och att saker bara ramlar över dem stup i kvarten. Kanske är det att solen lyser med sin frånvaro och småsaker stjäl all den lilla energi man har kvar.
Nu är iallafall julmånaden här och trots ishalka är det rätt mysigt med adventsljusstakar, illröda julgardiner och trädgårdar som ser ut som blinkande tivolin. Bara tre veckor kvar till jul och ett nytt ljus tänds varje söndag, något jag också kunnat gjort då jag köpte mig fyra bruna stearinljus men bara fick med mig tre hem från affären. Himla snyggt.
Julklapparna är färdiga på papperet, ska bara inhandlas och förpackas! Bästa julklappen är nog ändå den nyaste familjemedlemmen som vi otåligt väntar på och hoppas ska behaga anlända snart, helst redan igår.
Under den här väntan så följer vi med vardagslunken; jobbar, gör sånt som vi tycker om och längtar tills de lediga dagarna.