Sidor

tisdag 30 juni 2009

Blandat bandat ...












Klämde in några bilder från midsommar också.
Fotograferna är Niklas kusin Evelina, Niklas himself
och jag då.


WOW, vad tiden går fort när man har roligt. Heta, heta dagar och man egentligen bara skulle vilja vada omkring i knähögt vatten och njuta. Men pengarna rullar inte in av sig själv tyvärr så man måste gå till jobbet också och för närvarande jag det inte mig ett dugg för med arbetskamrater som jag har så går timmarna snabbt. Dessutom är det relativt svalt och skönt.
Uppdrag Ridkurs gick bra och ekipagen verkar nöjda med den panikartade kokkonsten. Knepigt det där, har aldrig sett mig som en duktig kock och tillaga två kyckligfiléer att bli succé har aldrig varit min ambition. Men när det kommer till att laga mat till tio personer eller flera så går det bättre... ? Iallafall verkar det ha gått bra att värma på maten eftersom jag jobbat och inte kunnat vara där och serva dem alla dagar.
Helgen har gått i rasande fart. Efter att ha varit på Lögdö och donat lite slocknade jag & Tia i vardagsrummet och sov tätt, tätt en halvtimme innan Fina ringde och väckte upp för grillmiddag hos Hundvakten aka Mange. Massor med mat, kladdig kaka och melon i mängder blev det innan jag åkte vidare för lite mingel på aikidogängets årliga dojofest. Egentligen var jag redo att sitta och vänta på Sundsvalls sjukhus med en annan del av familjen eftersom min systerdotter uppträtt konstigt och panikskrikit i över en timme och mamma ringde mig med den där rösten som får mig att bli iskall och konstig och halvt katatonisk. Men som alltid när jag blir liten, rädd, nervös eller osäker söker jag upp Niklas. Han behöver inte säga något eller göra något, bara av att jag får gå bredvid och hålla hans skjortkant gör mig långt mer lugn och stabil(are) :)
Men allt blev bra och nu är Junie lika mycket glad skitunge som innan. Efter det beskedet svalde jag två stora öl och ett glas rödvin i ett enda andetag och blev alldeles lagomt lullig som man ska en ljum sommarkväll i intressanta människors sällskap. Den här sommaren har jag bestämt mig för att vara mer social och kanske festa lite mer än tidigare. Och inte festa som i dricka en hel sjuttiofemma för att sedan somna på toalettgolvet med toarullen som kudde, utan festa som i att vara ute till långt in på natten och träffa folk och kanske dansa fram några magrutor (in my dreams, men ändå...).
På söndagen klockan nollsjufemton skjutsade jag Fina & Leia till tåget för en lååång resa i värmen ner till Karlstad där de ska vara i fem veckor. FEM VECKOR! Jag saknar dem redan alldeles förskräckligt, men man saknar ju inte kon förrän båset är tomt eller vad man nu säger... Fina är en av dem som jag kan träffa varje dag utan att bli less på, jag kan säga vad som helst och jag kan ta vadsomhelst av det hon säger. Nu har jag i och för sig många sådana underbaringar omkring mig, men hon är ju den vi "delar" hundar, spikmattor, gästsängar och DVD:ar med :) Att hon och svartbjörnen ska lämna Sundsvall snart känns förjävligt, ändå fast jag vill att hon ska det för sin egen skull. Det som gör mest ont är att jag inser att hon aldrig kommer komma tillbaka :'(
När Elin & Simon flyttade kändes det också i hjärtat, men jag ser det alltid som att de kommer komma tillbaka och BO på riktigt här igen ... Och ja, jag sitter här och gnäller och tycker alldeles förskräckligt synd om mig själv. Så det så.

Men för att avrunda. Nu är jag ledig i dagarna tre och tisdagen är så full som bara en tisdag i mitt liv kan bli. På onsdagen har jag tydligen, i ett svagt ögonblick, lovat att visa freestyle på gatufesten. Jag ångrar det bittert nu.
Tia & jag har inte tränat ett endaste dugg sedan lydnadstävlingen och det har inte gjort varken mig eller henne ett jota. Imorgon är det iallafall sökträning med gänget vilket man såklart ser fram emot. Därför är ett av ärendena imorgon att köpa femtioelva tuber myggsalva på Apoteket, promenaden runt Ottsjön ikväll höll på att bli min & Linnéas sista i livet. "Kvinnor ihjälbitna, dog av blodförlust och chock." Och jag skojar inte, no way. Tanken att imorgon ligga blixtstilla i lingonriset och ha myggbo i örat känns inte lockande. Då kan man inte vara beredd när Risgryn kommer landande på ens mage heller ;)
Sedan har jag hört att Resorb ska vara bra också såhär års för sådana som jag som får huvudvärk av att titta ut genom fönstret så det ska också inhandlas. Sedan ska jag se om jag har några pengar kvar överhuvudtaget för hyran och sånt skit ska visst också betalas... Hmpf.
Jag hoppas också på ett sms som talar om att familjen Alberg/Svensson (?) blir en till. Jag försökte vara objektiv och inte partisk (alltså att jag tycker ALLA mina vänner borde ha hund) och säga vad jag tyckte till den stackars villrådiga. Att blabla"jamen en ettårig hanne, omplacering dessutom, kan bli skitjobbig"blabla"tänk på att den behöver mcyket stimulans"blablabla... fast jag egentligen sände med all energi jag förmådde genom luren KÖPKÖPKÖPKÖP. Wellwell, om någon kan ta vara på sig själv så är det ju den blondinen, kropp som en tomte och personlighet som ett universum.

Runda av var det ja? Ska ju försöka vända tillbaka dygnet och inte sova till nio i tid och otid, men jag skyller på värmen att jag är urlakad. Irriterande, skallrar loss tänderna om det är femton plus och blir slöare än en döing om det är över tjugo. Niklas som är en ordentlig människa och har tränat aikido sju timmar om dagen i fem dagar har bäddat ner sig i pensionärsanda med korsordstidningar och glasögon på nästippen. Jag kryper ner och surrar om alltochingetiett och han mmm:ar och ler och nickar och jag blir knäpp av kärlek för han känner mig så utan och innan. Kanske att man efter nästan sex år tillsammans är på den bästa biten? Då man känner att nu är vi faktiskt ett team, vi två mot världen, och har slutat retat sig på varandras irriterande egenheter som att aldrig byta till ny taorulle då den gamla är slut eller alltid lägga tandborsten utanför koppen istället för i. Nu tycker man liksom det är ju bara jag som vet det... Och han vet att jag vet att... ja, ni vet. Och trots att man nu då hunnit bli så himla trygga och sådär, så har man så mycket kvar att upptäcka! Att det finns så många saker som man lär sig om ens partner, varje vecka, varje dag!
Det är nu ni ska säga att detta aldrig förändras.

Men jag skulle sova var det ja. Imorgon är frukost det första man gör och inget går upp mot frukost, det enda mål jag verkligen kan längta efter. Mumma!

God natt!

4 kommentarer:

Famebabe sa...

oj...ni norrlänningar ser då på det här med att "runda av" på ett annat sätt än oss söderbor..puss på dig

Anonym sa...

Ja, jet börje mä ett tack tell a'Fina för erbjudandet om de goa notiserna. Men jäg tro att de vure ett bätter alternativ att jäg feck lämne dit en flaske mä bromsolja, sum ho kan sringe över dit i däg å häll tire na litte då du fo derann rusnings atacka! De värste då a'Junie val sjuk va ändå att dum int skicke en ambulans då Ingela hade ringt 112. Kärringa däri lurn tärte om att båna bruk skrike. Ja ha vure mä om fyre båns födsel å oppväxt å no ha full ni å nan gang vure sjuk å gjort er ille, men aldrig ha ja hurt nan tå i skreke på de rann vise. De va rakt hemst. Men nu ära den lilla solstråle ho hele tin ha vure. Me ja va it hemme förn ätte tolv denna oförglömliga natt. Dä ä sum bra å ibland att bli påmint. Dä ä int jämt de gu spikrakt! Spele ä sum nära nu ja feck patron kläa från Kalmar i Söndags, tränar iafta, genrep på torsdan å på fredan kör vi först ganga. En bedjan, Håll tumma för ass! Stolt Morfarn!

Ingela, Zeb, Indy sa...

Haha, vilket absolut underbart inlägg! Jag satt med ett leende på läpparna från början till slut!! Du förefaller vara en mycket pratglad norrlänning du ;)

Kvinnan, myten, legenden. sa...

Bättre sent än aldrig. Dollar flyttade aldrig hem till oss, jag insåg för hundens skull att det tyvärr inte är rätt läge. Inte när vi just nu jobbar åtta timmar om dagen..

Kropp som en tomte? Du menade väl kropp som en julgris?

Och så en order här. Blogga mer. Du är en av de få som har vettiga bokstäver efer varandra.

Det var allt för mig. Och du, när kommer du och hälsar på?