Sidor

tisdag 30 juni 2009

Blandat bandat ...












Klämde in några bilder från midsommar också.
Fotograferna är Niklas kusin Evelina, Niklas himself
och jag då.


WOW, vad tiden går fort när man har roligt. Heta, heta dagar och man egentligen bara skulle vilja vada omkring i knähögt vatten och njuta. Men pengarna rullar inte in av sig själv tyvärr så man måste gå till jobbet också och för närvarande jag det inte mig ett dugg för med arbetskamrater som jag har så går timmarna snabbt. Dessutom är det relativt svalt och skönt.
Uppdrag Ridkurs gick bra och ekipagen verkar nöjda med den panikartade kokkonsten. Knepigt det där, har aldrig sett mig som en duktig kock och tillaga två kyckligfiléer att bli succé har aldrig varit min ambition. Men när det kommer till att laga mat till tio personer eller flera så går det bättre... ? Iallafall verkar det ha gått bra att värma på maten eftersom jag jobbat och inte kunnat vara där och serva dem alla dagar.
Helgen har gått i rasande fart. Efter att ha varit på Lögdö och donat lite slocknade jag & Tia i vardagsrummet och sov tätt, tätt en halvtimme innan Fina ringde och väckte upp för grillmiddag hos Hundvakten aka Mange. Massor med mat, kladdig kaka och melon i mängder blev det innan jag åkte vidare för lite mingel på aikidogängets årliga dojofest. Egentligen var jag redo att sitta och vänta på Sundsvalls sjukhus med en annan del av familjen eftersom min systerdotter uppträtt konstigt och panikskrikit i över en timme och mamma ringde mig med den där rösten som får mig att bli iskall och konstig och halvt katatonisk. Men som alltid när jag blir liten, rädd, nervös eller osäker söker jag upp Niklas. Han behöver inte säga något eller göra något, bara av att jag får gå bredvid och hålla hans skjortkant gör mig långt mer lugn och stabil(are) :)
Men allt blev bra och nu är Junie lika mycket glad skitunge som innan. Efter det beskedet svalde jag två stora öl och ett glas rödvin i ett enda andetag och blev alldeles lagomt lullig som man ska en ljum sommarkväll i intressanta människors sällskap. Den här sommaren har jag bestämt mig för att vara mer social och kanske festa lite mer än tidigare. Och inte festa som i dricka en hel sjuttiofemma för att sedan somna på toalettgolvet med toarullen som kudde, utan festa som i att vara ute till långt in på natten och träffa folk och kanske dansa fram några magrutor (in my dreams, men ändå...).
På söndagen klockan nollsjufemton skjutsade jag Fina & Leia till tåget för en lååång resa i värmen ner till Karlstad där de ska vara i fem veckor. FEM VECKOR! Jag saknar dem redan alldeles förskräckligt, men man saknar ju inte kon förrän båset är tomt eller vad man nu säger... Fina är en av dem som jag kan träffa varje dag utan att bli less på, jag kan säga vad som helst och jag kan ta vadsomhelst av det hon säger. Nu har jag i och för sig många sådana underbaringar omkring mig, men hon är ju den vi "delar" hundar, spikmattor, gästsängar och DVD:ar med :) Att hon och svartbjörnen ska lämna Sundsvall snart känns förjävligt, ändå fast jag vill att hon ska det för sin egen skull. Det som gör mest ont är att jag inser att hon aldrig kommer komma tillbaka :'(
När Elin & Simon flyttade kändes det också i hjärtat, men jag ser det alltid som att de kommer komma tillbaka och BO på riktigt här igen ... Och ja, jag sitter här och gnäller och tycker alldeles förskräckligt synd om mig själv. Så det så.

Men för att avrunda. Nu är jag ledig i dagarna tre och tisdagen är så full som bara en tisdag i mitt liv kan bli. På onsdagen har jag tydligen, i ett svagt ögonblick, lovat att visa freestyle på gatufesten. Jag ångrar det bittert nu.
Tia & jag har inte tränat ett endaste dugg sedan lydnadstävlingen och det har inte gjort varken mig eller henne ett jota. Imorgon är det iallafall sökträning med gänget vilket man såklart ser fram emot. Därför är ett av ärendena imorgon att köpa femtioelva tuber myggsalva på Apoteket, promenaden runt Ottsjön ikväll höll på att bli min & Linnéas sista i livet. "Kvinnor ihjälbitna, dog av blodförlust och chock." Och jag skojar inte, no way. Tanken att imorgon ligga blixtstilla i lingonriset och ha myggbo i örat känns inte lockande. Då kan man inte vara beredd när Risgryn kommer landande på ens mage heller ;)
Sedan har jag hört att Resorb ska vara bra också såhär års för sådana som jag som får huvudvärk av att titta ut genom fönstret så det ska också inhandlas. Sedan ska jag se om jag har några pengar kvar överhuvudtaget för hyran och sånt skit ska visst också betalas... Hmpf.
Jag hoppas också på ett sms som talar om att familjen Alberg/Svensson (?) blir en till. Jag försökte vara objektiv och inte partisk (alltså att jag tycker ALLA mina vänner borde ha hund) och säga vad jag tyckte till den stackars villrådiga. Att blabla"jamen en ettårig hanne, omplacering dessutom, kan bli skitjobbig"blabla"tänk på att den behöver mcyket stimulans"blablabla... fast jag egentligen sände med all energi jag förmådde genom luren KÖPKÖPKÖPKÖP. Wellwell, om någon kan ta vara på sig själv så är det ju den blondinen, kropp som en tomte och personlighet som ett universum.

Runda av var det ja? Ska ju försöka vända tillbaka dygnet och inte sova till nio i tid och otid, men jag skyller på värmen att jag är urlakad. Irriterande, skallrar loss tänderna om det är femton plus och blir slöare än en döing om det är över tjugo. Niklas som är en ordentlig människa och har tränat aikido sju timmar om dagen i fem dagar har bäddat ner sig i pensionärsanda med korsordstidningar och glasögon på nästippen. Jag kryper ner och surrar om alltochingetiett och han mmm:ar och ler och nickar och jag blir knäpp av kärlek för han känner mig så utan och innan. Kanske att man efter nästan sex år tillsammans är på den bästa biten? Då man känner att nu är vi faktiskt ett team, vi två mot världen, och har slutat retat sig på varandras irriterande egenheter som att aldrig byta till ny taorulle då den gamla är slut eller alltid lägga tandborsten utanför koppen istället för i. Nu tycker man liksom det är ju bara jag som vet det... Och han vet att jag vet att... ja, ni vet. Och trots att man nu då hunnit bli så himla trygga och sådär, så har man så mycket kvar att upptäcka! Att det finns så många saker som man lär sig om ens partner, varje vecka, varje dag!
Det är nu ni ska säga att detta aldrig förändras.

Men jag skulle sova var det ja. Imorgon är frukost det första man gör och inget går upp mot frukost, det enda mål jag verkligen kan längta efter. Mumma!

God natt!

onsdag 24 juni 2009

Söta meddelanden ...



... från söta vänner <3

Tvåtusennionollsextjugofyra






Hundarna har simmat idag. Jag har gått i solen med min muskulöse man. Jag har ätit IKEAS potatis med skinn på. Jag har skrattat och haft en bra dag på jobbet. Jag har druckit brännässlete hos Fina. Jag har kollat på kort på Junie och längtat. Jag har pratat med Cillusbacillus och längtat. Jag har pratat med storasyster och längtat efter att se hennes mage. Jag har ätit en banan istället för vaniljmunk. Jag har sms:at ganska flitigt för att ha krånglig telefon (eller koordination?). Jag har sett framåt och valt att välja "vill" istället för "måste".
Jag har ett väldans bra liv.

måndag 22 juni 2009

Nu blev jag lite less ..


Jag ska laga maten till syrrans akademiska ridlägerkurs i år igen och fick imorse ett mejl om deras instruktörs diet... Hon äter inte socker eller vetemjöl, inte heller potatis, ris, mjölkprodukter, kaffe, pasta eller charkprodukter. Vad blir kvar då? Jag känner att all energi bara rann ur mig och jag har god lust att säga ifrån mig allt nu. Budgeten jag har är snäv och hittills har jag väl tjänat tvåhundra kronor på det allt som allt. I år är det inte ens ett dugg kul längre ... Åh, just ja! Så lite tillsatser som möjligt oxå. Naturligtvis vill man väl ha så lite sånt skit som möjligt, men det är ett stoooort steg mellan Euroshoppers blandfärs och den ekologiska. Stoooooort steg och då kan budgeten stoppa upp något i...
Efter att ha gråtit en skvätt eftersom det här kommer ta ÄNNU mera tid än jag tänkt, så intalar jag mig att se det som en utmaning och något att lära sig av. Tror jag.

Något roligare att få berätta är iallafall att jag, Linnéa & Kicki med alla våra hundar var igår och jagade Highland cattle-boskap i Norrhassel. Fyra ungdjur hade varit på fri fot i några dagar och hade nu förvildats till rådjur. I fyra timmar jagade, vallade och föste vi dem kilometer efter kilometer genom snårskog, höggräsängar och leriga diken. Två gånger lyckades vi få dem dit vi ville men kor är ju kor och kor i panik är som ett gäng hysteriska fjortisar. Sista gången vände de plötsligt håll och försvann upp i granskogen och då gav vi upp, myggbitna och utmattade som vi var. Vad bonden gör nu återstår och se men han kan iallafall skaffa rejälare tråd till nästa. Jag & Linnéa är så jävla impade över våra hundar, totala rookies som de är! Tänk att i fyra timmar jobba utan att klaga och därefter kunna prestera ytterligare lite mer när vi bad om det. Det är nog första gången jag fattat vad Tia faktiskt är kapabel till. <3

Nu ska jag proppa i mig lite medicin och hälla silverdroppar i ögonen innan jag klöser ut dem eller anväder tandborsten i näsan. KLIA!

tisdag 16 juni 2009

Vem behöver sol & sommar...?




Fast en liten, liten gnutta värme skulle inte heller skada nu. Jordgubbarna känns nästan lite grå och tråkig när man måste äta dem med snålblåsten vinande runt skallen och dubbla tjockstrumpor på fötterna. "En kall sommar" sa de på P4 (jag råkade ratta fel på bilstereon...) och det gav inga lyckokänslor direkt.
Jaja. Bar mark under fötterna gör mycket och hellre bekväma fleecekläder än nersvettat linne, right? Kanske, kanske det blir bättre i, låt se... september? Då ska jag sitta med Cillas unge i knät på deras altan och njuta av en lagom höstkväll. Vem har tid med sommar ändå?
Åh. Bitterhet.

Hemma hos!









Lisa visade generöst upp delar av sitt hem så jag tänkte göra likadant. Men hua vad det är mycket kvar innan det blir som man vill ha det... Förmodligen hinner vi flytta ännu och en sista gång innan det är klart. Bara jag får tillräckligt med plats (läs: hus) så kan man börja loppisvandra efter möbler. Mamma & pappa har en fin liten soffgrupp i trä hemma som bara väntar på att få ta plats hos oss...

184 POÄNG!



Platsliggande: 10.0
Tandvisning: 10.0
Linförighet: 9.0 (vida vänstersvängar)
Läggande: 10.0
Inkallande: 8.0 (ändrar ställning)
Ställande: 9.0 (går något steg)
Apportering: 7.0 (släpper)
Hopp över hinder: 10.0
Hlehetsintryck 10.0

184 poäng och ett förstapris! Det är helt otroligt! :) Vinnaren var en rhodesian ridgeback som måste gjort (jag gick omkring i överraskelseyra just då) väldigt bra ifrån sig med tanke på att han satte sig upp under platsliggningen. 187,5 poäng hade de om jag inte minns fel!
Det var ju roligt att de bara såg de vida vänstersvängarna och inte hur långt fram hon går eller tränger eller glömmer sätta sig. Tyvärr la hon sig ner inkallningen och det är någon dumhet hon har börjat med sedan i lördags... Och aldrig i sitt liv har Tia hållit en äcklig apportbock så länge som igårkväll! Ingen hade förväntat sig mer än en nolla på den. På inkallningen reste sig en golden och började lalla omkring, bl.a rakt in i ändan på en tollare som helt coolt låg kvar. Imponerade!
Jag och Linnéa var så uppe i varv sedan så vi behövde lugna oss med en flaska vin. Ja, jag vet, på en måndag och allt. Skamligt! Niklas fick lov att finna sig i att sitta bredvid och försöka se på film medan vi tjattrade i munnen på varandra. Det blev en sen kväll och jag klev upp så sent som ÅTTA då N gick hemifrån, ännu mera skamligt.
Ikväll åker vi till mamma&pappa för midsommarmys i förtid, lyx! Efterrätten hänger på mig så nu ska jag hitta något riktigt, riktigt gott!

måndag 15 juni 2009

Tävlingsdebut ikväll.


Och jag är inte alls så nervös som jag hade trott. Knäsvag och grop i magen har jag ju såklart, men jag tuggar inte fradga och rullar med ögonen iallafall. Hanna sa att jag behöver ju egentligen bara 160p, Kenneth säger att jag ska vara glad om jag får ihop 140p så det sänkte ju ribban ganska bra :)
Den jag förväntar mig mest av är mig själv såklart, att jag ska hålla reda på höger och vänster och sånt skit.
Well, well. Ikväll vet vi om jag någonsin kommer anmäla mig till en tävling igen, för jag undrar varför jag egentligen anmälde mig när jag inte ens har alla moment klar...?

söndag 14 juni 2009

Då var det snart måndag igen ...






Helgen går rasslande fort när man är ledig. Jag har båda dagarna promenerat med sötungarna på Zadiyads då matten varit ringsekreterare på utställning i Vännäs och resten av familjen har spelat matcher i någon sport söderut. Jag har alltså kunnat åka hem till egen säng på kvällarna och det har varit toppen! Då blir det liksom inte lika "ansträngande " då. På lördagen var det ju lagomt varmt så jag tog med mig alla hundar som kunde gå lösa och lullade på i skogen. Det blev mycket längre än jag tänkt och det var trötta, nöjda hundar som stupade i bäddarna när vi kom tillbaka. Då tyckte jag själv att jag förtjänade svenska, söta jordgubbar med vaniljkesella. En hel liter då förstås.
Leia fick också vara med den här helgen och satt hela lördagförmiddag vid bilen och surade. Inte heller ville hon låta sig nosas på eller bli undersökt. Att hon blev sur på "valparna" förstår jag eftersom de tror de är störst, bäst och vackrast, precis som vilka tonåringar som helst och är lite för oförskämda för deras eget bästa. Men när hon kör svansen mellan benen och vänder ryggen till de vuxna hundarna som är väldigt artiga ringer det en varningsklocka. Tur att dessa hundar skiter i vilket och återgår till sitt utan att bråka. Efter några timmar kom hon vankandes när hon väl insåg att ingen tycker synd om lilla prinsessan på ärten och resten av helgen gick bättre. Då insåg jag vilken skillnad det är på Tias plats i den flocken nu och för något år sedan och mycket är valparnas förtjänst eftersom de tycker hon är hellajbans. Nu delar hon gärna bädd med någon av de andra, bara de inte nuddar henne överhuvudtaget :)
Igårkväll vankades det rö'tjut och tacos hos Tina & Kenneth tillsammans med Linnéa. Tia fick följa med så det blev en heldag för henne då vi även varit och tränat lite på Timrå BHK innan. I mitten på andra vinglaset kände jag plötsligt av halsen litegrann och blev skitirriterad för är det inte jävligt typiskt när man äntligen börjar komma igång! Med att röra på sig mer menar jag, inte komma igång och dricka sprit :) Iallafall gick det förbannat fort därifrån och snart kom febervärken krypandes längst musklerna och vid halv två kände jag mig riktigt jävla skitdålig. Låg och snurrade och gnällde fram till halv sex då jag äntligen somnade ordentligt. Halv nio ringde väckaren och jag mådde oförskämt bra. Från att ha fruktat döden (jo, så synd om mig själv tyckte jag att det var) till att vara pigg som en lärka och skutta upp för att laga gröt. Då hängde bara huvudvärken där längst bak och lurade, men jag hade ju ändå druckit tre glas vin kvällen innan. Natten var som om det aldrig hade hänt. Fast jag vet ju att jag kollade på SKRÄCKFILM, helt själv och helt oitresserad och inte ett dugg jäkla skraj! Jag var riktigt dålig förstår ni då eftersom jag inte bytte kanal i vild förtvivlan utan glodde på läskigheterna från början till slut.
Nu ligger det och lurar igen känner jag men det kan säkert godisskålen, täcket och mannen råda bot på. Hundarna har fått god middag och ligger utslagna efter att ha promenerat i nästan två timmar i hällregn, lägenheten är godtagligt städad och det finns fortfarande tid kvar till att se en film. Det är livskvalité på en söndagskväll för mig... Särskilt då man vet att veckan som kommer bjuder på familjeträffar, utomhustid och förhoppningsvis vackert väder!

tisdag 9 juni 2009

Boxerboxerfallerallera...




Igår tillbringades dagen först i tvättstugan i fyra timmar, pjuh! Hundarna hade fått en morgonsväng av Fina så de var nöjda, men mysigare hade det varit om de kunde sovit på vår stora amrekanska' veranda i hammocken och haft ett öga på gårdsplanen istället för på parketten med bara vägglöss att hålla koll på.
Linnéa och Zäta på besök så vi packade ner lite mackor och festis och gick sedan i bestämda steg upp mot Klisstugan. I vintras tyckte jag det var en alldeles lagom sväng, klädd i tre lager kläder som man var då, men nu kändes det som om man gått till soptunnan och tillbaka. Sneglade på en skylt där det stod NACKSTA 3,8 så dit bär det av nästa gång, det gäller ju bara att lämna bilen hemma för det är ju alltid den som ställer till det.
Det var iallafall mysigt att träffa dem igen och nu har jag fått en rejäl boxerdos då jag också träffade Vixi och Risgryn på kvällen på sökträningen. Förhoppningsvis har slanten äntligen trillat ner för Tia! Springa fram till människor är ju inte direkt hennes favoritsyssla och särskilt inte barska saker som Kenneth. Så klickklick och godisgodis och så vågade hon sig ut. Nu har jag äntligen fått lägga till "sök" också så hon får ett ok-kommando att lämna mig. Lilly är helt olik och drar fram som ett lokomotiv bland slyn!
Imorgon ska vi träna på Timrå BHK inför tävlingen på måndag. Känner mig faktiskt inte alltför hispig längre sen jag släppte tankarna på att vara bäst! :) Hon kommer alldeles säkerligen vägra tandvisning, springa bredvid på hoppet, lägga sig på ställandet och vice versa, inte ta apporten och rusa förbi mig på inkallning. Men någonstans måste man ju börja eller hur?
Sedan fredag åker jag ut till alnö tills på söndag. Hoppas det blir fint väder!

Usch, nu måste jag göra mig iordning för jobbet. Känner mig inte riktigt hundra faktiskt även om jag inte kan sätta fingret på vad det är. Det går säkert bort under dagen bara man kommer igång.

Kram!

Nere i söder sitter mina två rara kompisar och får njuta av varandras sällskap. Jag känner ett sting av saknad och går igenom minnena från våra galna dagar tillsammans och är glad att ingen ser mig fånigt leende i soffan. Jag har blivit inbjuden i deras liv och tagit del av glädje då nya familjemedlemmar kommit till men också bottenlös sorg då några har fått lämna jordelivet ... Jag är oändligt tacksam men också förundrad över hur lätt man kan bli "förälskad" i människor man möter. Saknar er!

torsdag 4 juni 2009

Bäbisar!

Foto: Kennel Chocomate


Emma på kennel Chocomate har äntligen nedkommit med sex stycken Känganbebisar; fyra tikar och två hannar! Grattis!
Hoppas att åtminstone en av dem
kommer flytta till bara någon kilometer
härifrån ... :)

tisdag 2 juni 2009

Oppdatering.







Jag & chokladräven åkte faktiskt buss ut till landet igår. Som tur var vaknade jag med ett ryck på lanthandeln och hann yra mig ur bussen innan den fortsatte mot Skellefteå, pinsamt om jag skamset måstat ringa pappa och be honom hämta mig där! Ja, vädret var ju inte ens hälften så fint som jag förberett mig på men efter en djupdykning i mammas garderob kunde jag ta mig an dagens äventyr. Mormor fyllde ju tjugo igår så jag promenerade dit, åt sju olika sorters kakor, stirrade på Jehovas genom fönstret då de försökte konvertera morfar, vräkte i mig tårta och längtade efter en egen bukett med förgätmigej. Sedan kom pappa och vi gick raka vägen opp i skogen och opp på bergets topp varifrån man kunde se milsvis med granskog, kalhyggen och hela den älskade lilla byn. Då var det rätt skönt att det inte var stekande hett!
Väl hemma somnade jag i soffan vid lillebrors fötter tills resten av familjen anlände. Mamma ordnade såklart världens godaste mat som vanligt och jag tror jag äter tre gånger så stor portion än vad jag gör i vanliga fall.
Men med den dagen är batterierna lite mer påfyllda, tills nästa gång!

Idag börjar jag inte jobba förrän 15:00, himla skönt faktiskt! Fina & jag var oppe före tuppen och sprang en runda igen, snaaaart kommer man väl över tröskeln att det är skitjobbigt. Och Elin kommer ju hem i helgen så då är vi tre stycken att pusha varandra! Får se hur länge den här "träningsmanin" håller i sig, men det skulle vara himla skönt att komma igång ordentligt så energin återvänder. Lite armhävningar och situps på det här så kan ni börja kalla mig Biffen. *hmpf*
Och efter att lägenheten nu blivit putsad och lunch intagits i form av en djävulskt god strömmingsmacka så ska jag göra allt för att inte däcka i soffan utan klä mig för snålblåst och ta en promenix dit benen bär oss.