Sidor

onsdag 29 april 2009

Vi dämpar oss lite.


Imorgon åker vi mot lite mer vår, bebis och grillkvällar.
Jag tror det blir en längre paus här, det vill sig inte riktigt längre. Freestylen läggs på hyllan ett tag oxå, nu måste vi (läs matte) samla ihop sig lite.

Igår kom iallafall bebis nummer tre! Skönt för den slitna mamman efter nio månaders plåga och hemskt roligt för oss runtomkring :) Lykke ska tösen heta och hon är säkert lika fantastisk som de säger!

So long!

fredag 24 april 2009

Såhär kul är livet.


Vi roar oss på jobbet med att placera ut en liten plastdinosaurie på diverse ställen, tex på dörrhandtag, i någons strumpa eller i tvättmedelsförpackningen. Små grejor som gör livet roligare :)

Imorgon är det HELG. Vi åker ut till Viksjö för att grilla gott och sedan, hör och häpna, så har vi inte mycket annat bestämt! Bakning och fika med vänner, soliga långpromenader och lite freestyleträning. Livet är gott!
Linnéa & Annette från freestylegruppen ska tävla i helgen och jag funderade på att följa med, men med tanke på hur maj ser ut så ville jag umgås med de nära en helg.
Vi åker till Västerås på torsdag till lördag för att skåda den nya bebisen, Niklas brorsdotter Freja. Kanske passa på att strosa runt och äta glass och gå hand i hand och bli lite röd på axlarna också.
På söndag är det MH vilket ska bli jääävligt roligt, rent ut sagt. Hoppas på att få tag på en filmkamera tills dess. Jag oroar mig mest för pistolskott och skrammel. För min egen del då, jag kommer bli skiträdd. Pinsamt.
Måndag åker vi lite söderut för att droga ett gäng hundar för att se hur pass finfina ändor de har. Sexton kilo kelpie gånger två känns ju OK att lyfta. Men sen är det ju fyrtio kilo schäferpojkar också. Fyra stycken. Kanske träningsvärk på tisdag?
Tre dagar ledigt därefter då jag ska måla en tavla åt min yngsta vän, valla höggravida Maria och träna :)
Helgen efter är min att slita inom Drakborgens åtta väggar. Helgen därefter, då bor jag på Alnö i fem dagar och njuter av elva whippar i sängen och djupa solstrilande skogar.
Torsdagen den tjugoförsta är det hattparaden i Bergsåker och jag vill inte tänka mer på det än så ...
Lördagen den tjugotredje är det Kelpiespecialen, här i Sundsvall! På Matfors brukshundsklubb. Jag hoppas det kommer många men som sagt det är ju sååå långt till norrland så det kanske bara bli vi här närmast ändå, om ens det. Var är alla kelpieägare för bövelen?
I slutet av månaden ska jag äntligen åka till Elin. I nästan tre dagar ska jag lorta ner hennes lägenhet, gosa med hennes katter och njuta av vår i Umeå tillsammans med en kär vän <3
Så var maj till ända och juni... ja, då ska vi tävla jag & puckohunden. Aaah!

fredag 17 april 2009

Leda ...



Över artontusen steg idag mellan nollåtta och nittontretti idag. En elak finne svider på kinden, tarmarna har kramkalas och höften värker efter att jag körde in den i diskbänken i hundranitti. Jag är helt utanför kroppen idag, har sovit framochtillbaka inatt mellan mardrömmar, rädsla för försovning, smsläsning och oro inför den kommande arbetsdagen. Nu är lägenheten nedsläckt, bara TV-fladder och datorsurr. Varken Niklas eller Tia är hemma... Jag har dragit filten över mig och äter fil&start (ja mamma, jag har ätit vanlig mat idag oxå), slösurfar och önskar jag hade energi nog att göra något vettigt. Imorgon och övermorgon väntar tolvtimmars med samma spring och möjligtvis lite oro. Men bara lite.
Skulle kanske kunna åka några mil till syster för att doppa näsan i Junies hår - men några mil känns som låånga mil ikväll. Skulle kanske klä mig i något annat än pyamas och träffa någon vän - men jeans eller något annat uppklätt känns waaay to obekvämt. Skulle kanske kunna sitta kvar i pyamas och bjuda hem någon vän - men golvet känns för klibbigtsandigt&boxerslemmigt.
Jag blir nog kvar under filten ikväll ändå och snurrar runt på nätet för att kanske hitta något nytt jag kan följa? Jag har ju blivit ganska dålig på att blogga själv, lever för mycket "utanpå" och hittar inget djup någonstans. Ibland funderar jag på att lägga ner, hur kul är det att läsa om en neurotisk liten människas liv och leverne? Egentligen? Vad bryr sig folk om vad jag åt till lunch eller vad jag tycker om servicen på ICA eller hur många olika slags filtar jag har i mitt hem... Men så tänker jag på andras små krypin som man har glädjen att få följa. Jag tycker det är skitintressant att följa vanliga människors vardag! Deras inköpslista, deras framsteg med hundarna, ungens första tand, den nybyggda verandan, hur bilen såg ut före och efter tvätten... Ja, you name it. Däremot klickar jag bort döda bloggar, där allt är bildlöst och ytligt. Basta.
Nä, jag blir nog kvar här på vågorna ett tag till.

Boxerslafs ...


Har alla boxerägare det såhär?

torsdag 16 april 2009

Ledighetslufs ...




Tvättberg. Avokadolunch. Krämproppsfika. Dammsugning. Ihopplockning. Skatteverkskö (nummer etthundrasjuttiosju!). Provar nytt te. Promenad. Dåliga såpor på TV. Freestylekurs.

söndag 5 april 2009

Freestylehelg att minnas!

Den finaste av dem alla <3


Lovikka


Lovikkas lekinvit ...


Linnéa instruerar ...


Uttråkad?


Kenneth fotar ...


Hanna & Lovikka tränar ...


Konstiga kelpien Dojan ...

Helgen har gått i hundens tecken som vanligt. Hanna med L-systern Lovikka kom upp söderifrån och har tränat flera timmar om dagen, mest freestyle men också lite lydnad. Naturligtvis har vi också hunnit med lite fika, hundprat, slagsmål och heta diskussioner. Precis en sån givande helg jag tänkt mig! Allt som kan tänkas rymmas trycks in och sorteras. Jag har också hunnit med att ha feber, förbrukat en halv regnskog i näsdukar, bakat tre olika sorters kakor, 50-årsfirande och tassbandagering. Huvudvärken hänger envist kvar och ärligt talat så vill jag bara gråta ibland! Jag brukar stå ut med det mesta då, men nu är det åttånde eller nionde dagen i rad och jag börjar bli jäääävligt less. Min man har gjort sitt magiska trick nu och dragit, tryckt, ryckt, masserat och pressat och det känns helt fantastiskt! Kanske att jag lånar ut honom till mina migränsystrar Lisa eller Teija...? Det känns ju som att i det här läget provar man ju allt, right? Men man ska inte ropa hej än, det ligger ju fortfarande kvar där mellan skulderbladen och bidar sin tid.

Men för att återgå till det hundiga! Hanna & Lovikka har tävlat sju gånger, Linnéa & Lilly ska tävla den 9:e maj och syster Lexi i Norge... ja, hon är nu uppe i elit. Hur känns det? Förjävligt, rent ut sagt. Ska man våga sig ut på planen också. Kanske om man anmäler sig att man får fingrarna ur?

Niklas har blivit farbror också! Äntligen. Jag sa till N när vi gick och la oss att "inatt åker Anna in" och se så rätt jag hade, sexton timmar senare föddes Freja, vacker som en dag! Dock slutade min synskhet där, för jag hade ju varit så säker på att det var en pojke. Att Malin & Andreas ska få ännu en dotter var rätt, men Maria & Cilla då? Och Fam? Jo, pojke, pojke och pojke. Det återstår att se. Om de kunde se till att klämma ut dem snart för jag har ju liksom fått mersmak på det här nu :)

Nu ska jag höra av mig till alla mina vänner jag försummat under helgen. (F'låt!) Och sen ska jag krypa under duntäcket (med blandade känslor efter dokumentären, jag vet) och krama min bättre hälft.

Godnatt!

onsdag 1 april 2009


Igår byggde jag upp mer och mer aversion gentemot barn. Det blir lätt så när man ser den ena griniga, kladdiga ungen efter den andra förstår ni. Och så när jag låst och väntar på svärmor med skjuts får jag ett sådant underbart litet mms på världens ljuvligaste lilla varelse; min systerdotter. Med texten "puss moster, saknar dig" ... Åååh, mitt hjärta sprack!
Hon är ju ett barn. Hon är skrikig och kladdig och alldeles... alldeles underbar. Jag över huvudlöst förälskad. <3

I måndags någongång skadade Tia en klo och har nu ett blått bandage med gubbar på. Skitkul med strumpa i det här vädret... Gissar på ombandagering fem gånger per dag sex veckor framåt. Bläää... Jag är en lat matte. Jag orkar ju inte ens ha koppel på min hund. Va? Kallar ni det skryt? Näää, inte jag heller ... :)
Men jag har ju dundermedlet arnica i min ägo så läkningen kommer gå i rask takt. Hon själv ignorerar bandaget högaktningsfullt och hoppskuttarsnubblar fram som en riktig drottning på hala parkettgolvet. Inte heller har hon kissat på hela dagen, herrejemine, det går ju inte med den där avskyvärda saken på sig. Och tratten är inte ens att tänka på! Nu kan jag faktiskt med nittifem procents säkerthet säga att hon inte kommer käka opp bandaget, eftersom vi sagt åt henne att inte göra det. Kanske får jag skamset svälja mitt skryt, men relativt säker är jag. Heh.