Sidor

onsdag 25 februari 2009

Vardagslunken ...


... den är den bästa. Opp med hjärtat som kanske inte har världens bästa morgonhumör, men han är ju så söt då så det gör inget ;) Båda vaknade med sand i halsen och känner oss fortfarande lite krassliga, men sådant går över om man inte känner efter så mycket. Hundarna och jag gjorde Bergsåker innan arbetspasset i Djävulsdalen. Det var ganska lagomt väder, fast nu längtar jag verkligen efter våren! Jag längtar efter appellkursen och jag längtar efter rutten stank från marken, jag längtar efter sol mot en husvägg och jag längtar efter tjocktröjor istället för täckjacka. Jag ska lära mig massor om bruks och fixa ett nummer i freestyle. Jojo, våren är fullspäckad. Sen ska jag oxå åka runt bland alla mina vänner och syskon och deras ungar och trakassera dem med kameran.

Nu tog orden slut. Niklas sms-trackar mig från sovrummet, han gillar inte när jag sitter uppe. Han gillar inte heller när jag somnar före honom. Gillar han egentligen mig överhuvudtaget? Ärligt talat skiter jag i vilket, han blir ALDRIG av med mig. Mohahaha!

Kanske orden är vettigare imorgon...?
God natt!

måndag 23 februari 2009


Så trött, så trött men så nöjd med livet ... Till och med så nöjd att penslarna har åkt fram. Det har fortfarande inte fastnat något på pappret. Men de är iallafall framme och det var lääängesen...
Jag tror jag ska läsa ett kapitel innan jag somnar. Om jag inte hinner somna innan huvudet landar på kudden. Kanske att jag ska svamla lite för Niklas innan... Hähä.
Go'natt.

torsdag 19 februari 2009


Fötter som man faktiskt vill pussa på ...


Salig moster ...


Usch, idag har jag varit en sådan dålig matte igen. Fastän jag klev upp sju fick hundarna bara fyrtifem minuter innan jag började jobba halv elva... Sånt känns inte bra i mattehjärtat. Fina fick offra sin lunch och hennes kille sin hockeykväll för att motionera dem. Det positiva är att Tia fick trängas i ett rum tillsammans med fem karlar, mohahaha. Och det hade gått riktigt bra! Nu ikväll kelade hon med vårt finbesök oxå. Kan bero på vissa homeopatiska medel, kan bero på skendräktighet, kan bero på psykisk könsmognad, kan bero på att hon bara är världens bästa puckohund <3
På lördag är det vänstervarv som gäller. Hu. Hoppas det är över fort iallafall. Hur ska det egentligen gå och tävla i sommar? Vad är det jag är rädd för, egentligen? Ett rejält kok stryk är vad jag skulle behöva, jajjamän.
Uppfödar-Kicki säger att det är de hundar som är mest puckade och urjävliga i tonåren som blir det bästa när de är vuxna, och med tanke på att Tia varit en ängel så har jag i bakhuvudet undrat vad det då ska bli av henne i slutändan. Nu börjar hon då visa tendenser på idioti då hon imorse sprang rakt in i dammsugarsladden, blev helt jävla skiträdd och halkade omkring på köksgolvet som om det hade varit en boaorm som var ute efter att äta henne opp. När hon väl kommer ur spektaklet så kryper hon omkring längst väggarna och jag tänker att NU är det bara att glömma allt vad tävling, kurser och umgänge med andra heter. Nu har jag på nåt sätt skrämt skiten ur min hund så mycket att hon blir krypig i tron att dammsugarslangen misshandlat henne. Då öppnar jag kylskåpet och prasslar i korvbitspåsen och helt plötsligt står chokladräven där, mitt i röran, med ögon som säger "ja, ja, jaaaaa matte! Träna, träna, träna!!" och "slagsmålet" är glömt. Jag undrar hur många år det tar innan man lär sig kelpie? Hon ballar ur totalt om man tappar en blyertspenna på hennes skalle, men efter lite peppning fixar hon minsann en supersmal, superlång gallertrappa som till och med jag tyckte var lite scary!
Man har aldrig tråkigt med en kelpie iallafall och ett skratt om dagen förlänger livet, säger dom som vet.

Lillskruttan har fått bort slangar och manicker nu iallafall och mår bättre. Idag fick jag syte som folket från bushen säger. Det betyder ungefär gosa med/lukta på/vagga osv. Så fattar jag det som iallafall?
PAPPA, DU KAN JU ÖVERSÄTTA!
Hon är så liten, så liten. Ändå somnade min arm och är väl inte riktigt återhämtad än. Sooo worth it!

tisdag 17 februari 2009

<3


CT, ultraljud och prover visar ingenting. Nu ska det göras ultraljud på hjärtat. Hon äter från mamma och är fortfarande söt som fan.

Jag ska nu försöka få upp ändan ur soffan och träna med hunden i köket. Korven är delad och klickern framlagd. Var är ambitionen då?

måndag 16 februari 2009

En... lärorik dag...


Idag har jag gjort mitt första modelljobb. Och mitt absolut sista. Jag står verkligen mycket hellre bakom kameran än framför, det känns fortfarande som jag har ett stelt leende i ansiktet á la Jokern. Jag kommer fortfarande inte ihåg hur det kom sig att jag sa ja när Fina ringde imorse. Jag hoppas verkligen inte bilderna hamnar någonstans stort där man ser vilka personerna är. Men en ny erfarenhet är ju alltid positivt och lärorikt och nu kan jag ju kryssa för fotomodell i CV:t, hähä.
Uppe på sjukhuset vandrar min syster och hennes sambo fortfarande omkring utan svar. Junie verkar må bättre iallafall och är tydligen väldigt snäll. Tror jag vad jag vill om, hon är dock avkomma efter min far, haha och han kan vara ganska... vass, när han vill. Inte som jag, så snäll och beskedlig och fruktansvärt ödmjuk ;)
Reklamjobbet varade i en himla massa timmar och därimellan skyndade jag mig till Tinas Hundliv och läxade upp min hund litegrann. Nä OK, men vi tränade lite "springa-runt-i-ring-och-stå-fint" och sen blev det ju en del prat. Tia reagerade även negativt på Kenneths visitering så nu ska här bli stenhård träning med män som klämmer. Men som sagt det kan ju inte vara vem som helst heller, utan nån som vet vad han gör. Jag undrar varifrån rädslan för män kommer ifrån egentligen... Det är ju ingen vek hund i övrigt bara för att hon är undergiven. De karlar vi har nära oss (alla mina älskare alltså...) är det ju inga problem med nu, men pappa är hon fortfarande lite osäker på för att inte tala om Elins Simon! Han måste vara Hin Håle själv i hennes ögon.
Nämen gud vad jag svamlar. Jag måste göra mig iordning för duntäcket och boken. Har lite sovmorgon imorgon, hjälp vad skönt det ska bli!

söndag 15 februari 2009

Lycka är en liten bebis ...

(Foto: Mamma Carina Genberg)



Vilken helg det har varit!
Det började som en av de bästa dagar när Niklas på fredagkvällen fick besked om att han blivit erbjuden jobb som jobbcoach. Lycka! Ekonomi och balans kommer bli återställd. Dessutom kommer han må så himla mycket bättre och det känns ju himla bra för en fästmö att ens hjärta är lycklig. Sedan på lördagmorgon ringde svåger och berättade att det hade börjat och sedan gick vi i sexton timmar och väntade och väntade och väntade ... Och så äntligen kom hon då! Underbara lilla unge!
När jag kom på jobbet på söndagen letade jag igenom hela byggnaden efter dammsugaren. Spårlöst försvunnen. Och den tiden på morgonen innan öppning har man INGA sekunder över för att leta någonting! Det visade sig efter ett par telefonsamtal att den blivit stulen tillsammans med förlängningssladden! Komiskt, men jävligt irriterande, så jag fick sopa hela jäkla restaurangen. Jag antar att man inte får skriva om gärningsman och andra inblandade såhär på en blogg, man ska ju vara himla försiktig med vad man skriver. Dammsugaren, inte sladden, är iallafall tillbaka i tryggt förvar nu.
Vid tio på söndagsmorgonen ringde mamma och hade dåliga nyheter; den lilla hade under natten haft två kramper och feber... De befarade blödning och/eller infektion. Så nu efter massor av timmar med oro för bebis och inte minst min syster och hennes sambo, kan vi slappna av litegrann. CT och ultraljud visade att det inte var blödning iallafall, men VAD det är vet de ju inte än. Hon har iallafall ingen feber längre så det går väl åt rätt håll. Och så pass tillit till sjukvården har jag att de fattar att ge alvedon inte är att inte ha feber. Hon hade även haft lite svårigheter att andas då hon föddes men när vi var där tyckte jag mig se en livsduglig liten varelse iallafall, med kolsvart rufsigt hår och tjocka kinder <3
Man går som i konstant förälskelse och tänker på henne hela tiden. Snacka om att familjen betyder allt när det kommer till kritan, man har ingen chans att värja sig från kropp och själs reaktioner, jag tror stenhårt på att människan är skapad att leva i stora familjegrupper och ta hand om varandra.
Nu håller vi tummarna att allt går som det ska. Hoppas på att jag får åka dit imorgon igen och glo lite :)
Och så väntar vi med spänning på barn nr 2, Niklas brorson. Öööh... tror jag. Insåg precis när jag skrivit det att de inte vet könet än :/

lördag 14 februari 2009

Alla hjärtans dag!


Min lilla systerdotter
kom till världen för snart
en timme sedan <3

torsdag 12 februari 2009

"Detta äl ett lån!"


Var kan man få tag på en rånarluva? Och nej, jag tänker inte råna Pizzeria Gonzales. Utan jag vill ha den för att skydda mina stackars grisrosa kinder från den förhatliga blåsten! Tre par byxor och fyra tröjor, tjocka handskar, superskor med tjocka tjockisar innanför och mössa - då fixar man mycket. Men när ögonfransarna fryser fast i övre ögonlocken och man inte kan stänga ögat, då blir promenaden inte alls lång. Och nej igen, jag kan inte på något sätt lära mig att härda ut kyla. Egentligen borde jag väl ha en whippet eller rhodesian som oxå gillar värme och inte två galningar som får tuppjuck när de kommer ut och ser snötäcket. Försökte filma Tia nu på kvällspromenaden, hon får mig alltid att skratta, underbara varelse! Kommunen hade skottat gångvägen vid sporthallen så det hade blivit en hög vall längst med och Tia drar sig med sidan mot den så snö ramlar ner över henne. Tyvärr var det för mörkt så det blev inge bra, det enda man hör är mina fotsteg och Leias grymtande i bakgrunden.

Så vet någon hur man får tag på en rånarluva eller något liknande kan ni väl lämna en kommentar, jag bitala mucket pingar, mucket behover jag en sån nu, annas jag frisa sunder i ansikse.

Nu ska jag föna mina lockar och sedan krypa ner bredvid min korsordsfanatiker till sambo. G'natt!

onsdag 11 februari 2009

Where ever you goooo ...



Hundarna tycker om varandra väldigt mycket. Väldigt, väldigt mycket. Fina FÅR inte flytta.

På återseende ...



S as in supermom åkte tillbaka söderut idag. Sex stycken har vi varit här på dessa 55 kvm i nästannästan två dagar; fyra vuxna, två vilda ungar och två hundar. De har kollat upp möjligheter för att kanske bli Sundsvallsbor. Det gillas - a lot!
Även om jag redan saknar dem är det skönt att lugnet lagt sig över Åkerviksgatan. Det tar på krafterna att vara ovan vid barn, det måste jag erkänna. Jag ser fram emot alla dessa småttingar som komma skall men är väldigt tacksam att jag kommer få ägna mig åt dem i några timmar och sedan kunna åka hem och måla i fem timmar utan att bli avbruten eller ställa om väckaren och dra mig i morgonsolen en timme till eller bara njuta av att vi bara är två (tre med pluttis såklart) stycken ett bra tag till! <3
Nu, om jag bara kan få hem Elin & Simon igen och få Fam att flytta opp så är det väl ganska komplett? :D

Back from the wilderness...



Ja, alltid när man kommer tillbaka från mamma & pappa får man något gott med sig. Bortskämd? Ja, jag vet. Först när man kommer dit insuper man atmosfären, hemma är och kommer alltid förbli ett vitt lite slitet hus i "skogen". Mamma står ju mestadels vid spisen, om hon inte ligger med näsan i rabatten såklart. Där på alldeles för liten yta för en mästerkock lagar hon den godaste mat man kan tänka sig. Det finns bara en som kan mäta sig med henne och det är ju mormor. Hur kan det komma sig att lagagodmat-genen valde att hoppa över mig? Pappa kommer upplufsandes ur källaren med svärta på händerna, ansiktet och skjortan. Alltid lika översvallande glad att se en och ser till så motorvärmaren är inkopplad och gården är skottat inpå gruset och hundarna får gotta från kylskåpet. Lillebror släntrar omkring, kramas lite, är tonårig och jättesöt. Mormor & Morfar spelemannen kommer oxå för middag, lättsamt när man bor två kilometer från varandra. Några påsar nybakta bullar lovas att få ta med sig hem. Dagen efter får man även två burkar hemmagjord hjortonsylt <3
Det är en och en halv meter snö utanför och tjugo minus. Jag och gubben valde att trotsa naturens krafter och tog "den svåra vägen" upp till systerns hus där vi fotade lite solande hästar och hennes magnifika utsikt.
När man sitter i bilen hem och skruvar upp volymen högt så känner man sig riktigt tillfreds.

lördag 7 februari 2009

Bebis, semlor & bebissemlor ...


Cilla kom och hälsade på idag. Vi åt massa bebissemlor, snackade skit, bebis och otroligt viktiga världsproblem som att man skulle kunna sätta upp en hylla framför fönstret i köket så man får ännu mer arbetsyta. Tre timmar flög iväg som alltid när man träffar goa vänner som henne <3
Jag önskar bara att jag kunde träffa och tillbringa mer tid med alla man tycker om! Sen finns det människor jag tycker är intressanta och skulle vilja lära känna närmare. Men NÄR? Herregud. Jag är verkligen jättejättedålig på att höra av mig till folk, det är jag starkt medveten om, men man märker då i slutändan vilka som finns kvar hos en trots att vi kanske bara träffas tre till fyra gånger per år. Och de som blir sura och säger upp kontakten för att jag valde att inte svara i telefonen den där kvällen då jag jobbat åtta timmar, tränat hund i fyra och faktiskt ville dega i soffan eller sova eller kramas med hjärtat eller bara vara ifred. Jag inser att min bekantskapskrets smalnat av det senaste åren och nu mest består av familj och hundägare. Som tur är många av mina äldre vänner oxå hundägare nu :) Eller egentligen, kanske den faktiskt har utökats igen? Med tanke på alla dessa människor man träffar när man pulsar runt i ett ridhus och tränar inför ringen eller möter en annan hundägare sent på kvällsrundan då snön piskar en i ansiktet...
Sen är det ju bra med sådana vänner som Cilla som tar saken i egna händer och ser till att man träffas och när det händer vill man inte att de ska gå sen :)

tisdag 3 februari 2009

På en ledig tisdag ...





Då går vi på äventyr i Bergsåker, bakar kanelbullar och jäser i soffan. Det blev ingen skidåkning då termometern visar -12. Jag ska klä mig tjockt och gå på kvällspromenad istället innan jag tippar omkull i soffan medan N ser film. Känns lite jobbigt att gå ut med tio sushibitar och tre nybakta bullar i magen, men a girl gotta do what a girl gotta do som Fam brukar säga ...

Ps. Slajmet på Niklas glasögon kommer efter en brottningsmatch med Leia :)

måndag 2 februari 2009

En ledig måndag ...








Inte mycket har blivit gjort idag. Alls.
Vi har ätit snabbmat till middag och jag väntar på att Fina ska knacka på så att vi kan skida. Jag är INTE upplagd för det. Öh, konstigt nog? Men jag vet ju att det är jobbigt i början innan man bara lääängtar efter att få pressa sig själv. Det känns som det är en bra bit bort bara ...
Jag ska försöka få mer gjort imorgon som att slänga de gamla bokhyllorna och baka fettisdagsbullar, sådana där små, så man kan äta många :) Och så kanske jag ska börja måla byråerna och så ska jag ringa mamma och... Och så ska jag äta en god frukost och kolla på dåliga TV-serier :)

Med posten...


Titta vad jag fick med posten idag <3
Från moster, fem mil härifrån. Snacka om att göra ens dag! Jag tror även att bilden bredvid kelpien som hoppar föreställer en berger face rase, lyckat! :D