Ja ni, så här kan en förmiddag se ut på min arbetsplats! Varken moroten eller bilden är manipulerad och vi skrattade oss dubbelvikta. Föreviga den måste vi ju och DÅ dog vi nästan, Ulrikas min är ju verkligen helt oslagbar! (Facebook nästa!) Jag har slutat fnissa varje gång hon ringer, men folk måste tro att jag är vansinnigt förälskad för det går inte att hålla tillbaka ett leende. Tänk vad lite som kan få en att skratta men vad bra man mår av det. Och vad bra man mår av arbetskamrater. Iallafall så bra som mina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar