En krypande känsla ...

... av att livet är alldeles underbart. OK, jag väntar fortfarande på det välbetalda sextimmarsjobbet. Men va fan, det kan ju vänta ett tag till, fine by me.
Idag bestämde jag mig för att när jag äntligen fått upp diplomet på väggen ska det firas stort. Det har tagit all min vakna tid de senaste månaderna och fler än en gång har jag haft lust att bara skita i det och lägga den värdefulla energin på gubben, hunden och familjen istället. Nu är det inte mycket kvar, två dagars praktik på Berguven (jag vet! alldeles, alldeles för lite!), en tenta och projektarbetet. Det är deadline december. Och om det är första eller sista har jag ingen aning om, insåg jag idag. Projektarbetet blir budgetvarianten med penna istället för foto, men det får gå. Tentan är det jobbigaste projektet då min lärares filosofi går emot lite av det jag tror på. Men va fan igen, det får gå fort och smärtfritt.
Insåg precis att hela november är fullbokat. Har inte en dag i kalendern som är tom, inte en endaste dag! Men jag ser det som tillfälligt. Bara jag får diplomet, bara jag får diplomet, bara jag får diplomet...
När jag har det i min hand blir det storkalajs, jajjamen! Och då ska jag njuta av att vara faktiskt vara helt ledig på min lediga dag utan att ha det dåliga samvetet som gräver omkring i magen. Gud, så jag längtar!