Sidor

fredag 31 oktober 2008

Kärlek.



Det gör ont i bröstet när jag läser en annan flickas blogg om hennes nakna saknad efter två betydelsefulla människor i hennes liv. Mamman och pappan. Att hon fortfarande står på sina två ben är för mig ofattbart. Utan mina föräldrar skulle marken försvinna under mina fötter, jag skulle bli blind och jag skulle bli stum. Jag skulle glömma vem jag var och jag skulle aldrig, aldrig någonsin kunna hitta tillbaka.
Min mamma fyllde på "jag fixar det"-tanken med några små, enkla ord idag. Bara ord från en mamma kan ge sådan styrka på så otroligt kort tid. Min pappa körde tio mil tur och retur för att byta däck på bilen, han kommer alltidalltidalltid vara den främsta mannen i mitt liv. De ger så otroligt mycket och jag kan aldrig kunna beskriva i ord hur mycket jag älskar dem eller uppskattar att de finns där. <3

4 kommentarer:

Anonym sa...

Du verkar vara en sån underbar människa som passar på att berätta hur betydelsefulla personer mamma och pappa är! Berättar man så får man så mycket tillbaka! Visst? Kram Anna

Anonym sa...

Vad glad jag är över att du har en sån fin familj som stöttar och älskar dig! Det förklarar hur du kan vara en sån underbaring *kram*

Titti sa...

Blev tårögd när jag läste det här.. KRAM

Anonym sa...

TACK.

Kram/L