Sidor

onsdag 17 september 2008

Tillbaka!

DeeDee

Fidji igen ...

Klockan halv två idag var vi äntligen tillbaka i Sundsvall!
Jag & Niklas & Täppas bilade ner till Strömsholm inatt, klockan 00:00 var vi äntligen framme efter lite svårighet att hitta rätt på slutet. Täppas hade gnällt den sista timmen i bilen och min stress var på nivå JÄTTEHÖG. Men väl i vänt -och undersökningsrummet var han vid gott mod och visade inte enligt min observation någon märkbar smärta. Veterinären, som var skitbra of course, tyckte han såg fräsch ut och skulle kontakta den stackars oroliga matten nästa morgon. Trötta åkte jag & Niklas tillbaka till Västerås för att sova några timmar hos svågern tills besked nästa morgon. När vi äntligen damp i säng var klockan 03:30.
Täppas får stanna kvar för ordentlig utredning tillsvidare. Det är skönt att han är i goda händer och att sjukhuset har direktkontakt med Maria så jag kan släppa det lite. Det som är himla tråkigt är att den stackars människa som VERKLIGEN behöver en välbehövlig semester sitter i ett annat land med en klump i magen av oro och dåligt samvete.
Väl hemma har jag fixat och donat och pysslat och varit på en långpromenad. Allt kunde varit frid & fröjd om inte gänget fått syn på en katt som vägrade fly och drog omkull mig ordenligt i diket. Då kände jag att sviterna efter fyra timmars sömn, oro, dirigering med den andra hundvakten, långa telefonsamtal och hundrafyrtio kilometer i timmen i becksvart mörker tog ut sin rätt. Jag gick a la Cesar Millan sista vägen hem med fem hundar lunkandes lydigt bakom mig.
Nu efter en god middag ska jag utfodra hundarna och sedan ta en lur i valplådan...
Tack alla ni som hjälpt till under dygnet! Svärmor för att du tog hand om Tia, hundvakten Lola för att du tog hand om de övriga djuren, Carina i Strömsund för stöd, Jonas & Anna för en säng och några smörgåsar & Challis för att vi fick ringa och väcka dig mitt i natten och be om vägbeskrivning <3
Och såklart min stackars sambo som dras ut på allt möjligt och alltid är en klippa. Puss!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag älskar äventyr och spontana grejer. Vi får göra om det någongång (fast inte pga en sjuklig hund!) Puss mitt hjärta!

Malin sa...

Oj men vad var det som hade hänt då? Med hunden alltså? En mer utförlig rapport krävs!=)

Anonym sa...

That´s what friends are for! :)
Kram