Sidor

tisdag 23 september 2008

I hemmets lugna vrå...

"Skrutten"

Jag måste erkänna att det faktiskt känns skönt att slänga sig ner i soffan hemma på Örnsköldsallén och bara stirra oseende på TV:n. Tills man börjar föra över bilderna från veckan och saknaden efter de små börjar gro... Jag längtar redan efter dem och bara två timmar har gått sedan vi åkte! Vi kommer aldrig kunna ha en valpkull, hur i hela friden ska man kunna lämna ifrån sig något sådant bedårande? Det spelar ingen roll hur många hushållsrullar jag använt, eller hur många säckar med gamla använda tidningar jag slängt på återvinningen; det är så toootaly värt det. Men ja, jag erkänner att det är skönt att lämna ifrån sig ansvaret till den som kan bäst. Jag har ju turen att jag kan åka dit och doppa näsorna i pälsen och bara njuta en stund. Det är förresten inte klokt vad fort en valp växer på en vecka! När vi kom förra tisdagen krälade de omkring och som högst pep litegrann, nu rejsar de gärnet och river tidningspapper till förbannelse! Upp på soffor och in i skåp, allt på bara en vecka.
Tia tycker det är skönt att vara hemma. Hon är inte riktigt inne i whippetgänget, de tycker nog att hon är för våldsam. Även om en så stor gård skulle vara att föredra gillar hon nog att vara stadspingla och vår trånga lilla lägenhet. <3
Vad vi även kommer sakna är att gå i den helt fantastiska skog som finns strax ovanför Jansson-Jönssons hus! Där finns stigar som man skulle kunna spatsera på en hel dag utan att korsa varann, solen lyser genom tallarna och man har bra sikt när man måste hålla koll på hundarna. By the way tog jag en annan väg idag en den jag brukar gå, omedvetet. Det resulterade i lite oro i maggropen och sedan stora kliv åt det håll jag gissade var tillbaka till den vanliga. Ni som känner mig vet ju att jag har ett exeptionellt lokalsinne............. *host* Men faktiskt så hittade vi tillbaka efter lite offroadjogging och jag fick mig en kopp kaffe väl hemma. På kvällarna är den skogen mindre rolig, det insåg jag trots att jag ställt in mig på att det var helt OK bara man hade pannlampa. Lampan blev kvar hemma och så gick jag längst vägen nästa gång. Liten men tuff brukar man säga men FAN vad jag är mörkrädd. Crap.
Jag önskar jag hade haft åtta armar så kunde jag fota underverket, men fem hundar i koppel och två lösa och en otymplig kamera känns övermodigt.

Nu är det lite att ta tag i här hemma. Tia ska anmälas på utställning den 25 oktober och träningen ska köras igång både för hund och ägare. Presenter ska inhandlas och skapas, älskade familjen ska besökas, det ska jobbas och städas och tvättas, bilen ska in på rep igen (köpa en Skoda Octavia -01:a någon? Billigt, billigt, only för you) och ja visst ja, så var det tentorna.

Jag ska väl tjäna ihop till de typ femtio liter glass jag förstörde på jobbet oxå genom att stänga av glassboxen innan jag gick hem. Vad säger man om det förutom jävligt puckat?

G'natt! /A


4 kommentarer:

Malin sa...

Men lilla du, hur lyckas du med att förstöra så mycket glass!? Och måste du betala den?

Anonym sa...

Oj, 50 liter glass, hmmm. Varför stängde du av frysboxen månntro? =) Vi lämnade dörren till vår egen frys öppen förra veckan. Som tur var höll sig maten frusen men mängden is som bildades är inte att leka med! Phu!

Underbart söt liten valp!!! Förstår att du vill äta upp dem allihop =)

Anonym sa...

Men jee, 50 liter? Äsch, det är ändå bara onyttigt...eller nåt. :)

Anonym sa...

Det här vet säkert alla redan, men det tål att upprepas; DU ÄR BARA BÄST!!
Tusen tack för allt!

Kramar
Maria och alla hundar

p.s Täppas hälsar att han är mycket bättre tack vare god vård på Strömsholm. Han njuter av att vara hemma igen....