Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Deppigt värre på Örnsköldsallén just nu...

Nu är det riktigt illa ute med Skodan. Den lyser inte bara utan låter otrevligt dessutom. Sådär otrevligt så man absolut inte vill starta den. Det kom ju i precis rätt ögonblick. Helt underbart. Tur i oturen är väl att där jag ska tjäna ihop nästa hyra ligger bara en kilometer härifrån så man kan trampa dit. Synd var att jag inte kunde åka till Maijsan och promenera som jag sett fram emot hela morgonen. Istället fick jag leta mig runt bland stigar från Nackstas elljusspår. Det ledde mig mot Klissberget, tror jag bestämt att det hette. Mysigt var det, det kan inte förnekas. Hundarna och jag i lagomt väder och trevliga stigar. Jag gick där i godan ro med telefonen framför ögonen och sms:ade flitigt. Jag vet inte, sjätte sinne kanske man kan kalla det, för jag slutade knappra och stirrade rakt på en liten huggorm. Ett steg till och jag hade väl fått två små gaddar genom dojorna. Hundarna hade oxå sprungit rakt över den! Vilken sagolik tur att de inte blev bitna. Vad skulle jag sagt till Niklas i paniken? "Öööh, jag är någonstans ovanör Nacksta... tror jag iallafall. Har sett en skylt som det stod Klissberget... Men jag vet inte om det var ditåt jag gick..." Glad är jag att jag har bra lydnad på fröknarna så jag kunde leda dem lååånga omvägar och sedan knäppa skitdåliga kort med telefonen på den väsande otäckingen.
Nu ska jag glo på TV lite och försöka vara social. Ligger i "hårdläsning" inför min omtenta i veterinärmedicin och har haft ett ord på hjärnan hela dagen som spelas upp om och om igen. Som en dålig låt. "Hypertrofisk kardiomyopati". Suck.
So long!