Sidor

lördag 7 juni 2008

Ungar överallt!

På de senaste månaderna har Tia fått otroliga muskler!
Hon skiner dessutom som en nypiskad matta i pälsen.
Det må väl vara goda tecken...?


Pjuh! Jag måste ha gått över femtiotusen steg då jag jobbade på Biteline men har aldrig varit så trött som efter jag började på Drakborgen! Efter elva timmar med dånande hoppborgar och skrikande ungar så är det väl kanske inte konstigt...
Upptäckte såklart att jag glömt EFIT -igen! Och det känns inte som en bra idé att ta det imorgon då jag igen jobbar från 08:00 till 18:30. Crap!
Hundarna får ha slappdag med sjuka husse tills jag kommer hem och tar dem på prommis. Och så får de ju sin morgonpromenad 06:15... Zzz...

Har upptäckt att jag kanske borde lugna ner mig lite. För någon vecka sedan när jag var påväg ut till Matfors BHK för kurs kom jag plötsligt inte ihåg om jag stoppat in Tia i buren eller ej. Sjukt?
De senaste månaderna har jag satt på mig trosorna ut och in minst tio gånger, vem gör det efter femårsåldern?
Jag sitter med mamma i telefon, tittar i kalendern och läser att Niklas har examen den 5:e och säger den 3:e till mamma...
Nu skulle jag precis skriva att jag glömt hundkursen en gång och EFIT typ hundra gånger för Niklas och jag pratade precis om det. Men var tvungen att fråga honom två minuter senare: "Vad var det vi sa att jag hade glömt flera gånger...?"
Jag glömde portkoden till Finas trappuppgång som jag slagit praktiskt taget varje dag i ett års tid. Vilken tur att jag kom ihåg att det är hennes hund.
Vart kan det ta vägen härnäst...? Jag kanske ska tatuera in mitt namn och min adress på insidan armen som den där reklamen.

Nu ska jag iallafall erinera mig vägen till sovrummet. Vi har haft eminent besök av bästaste Elin & Simon ikväll och sedan vidare till grannarna för en kopp (!) vin och lite surr.

G' natt! /A

5 kommentarer:

Titti sa...

Varva ner lite bruden.. Annars slutar det med att du inte vet vem du är längre! Ta de lugnt. KRAM

Malin sa...

Ett tydligt varnings tecken om kraftig stress är när man börjar glömma allt möjligt och omöjligt

Anonym sa...

Huvva, försök ta det lite lugnt så du inte kör slut på dig själv!

Vad tufft att du jobbar på Drakborgen, jag tror inte att jag skulle klara av det! Massor av barn och hög ljudnivå, njaä, inte min grej direkt :)

Anonym sa...

Ha ha ha...Oj oj oj, vilket jobb du tagit... Men du, det verkar oroande det där med stressen och glömskan. Nu tar vi det lilla lugna ett tag va???
Jag förstår att du får se en massa snoriga, högljudda, varma barn varje dag... Men de må ju vara lyckliga i alla fall. Det var superkul på drakborgen!

Hmmm... jag ska bli bättre på att lägga in bilder... promise!

Anonym sa...

Hörrudu, nu kommer varningens finger från södra bergets sida... LUGNA NER DIG! Barnborgar med drakungar låter som en hiskeligt hög nivå på dagarna. Du glömmer väl inte bort att lata dig emellanåt?

Hoppas du får en jobbfri helg iaf, får du det?

KRAM LISAN & RÖDA