Kanske dags att skärpa sig med det här med uppdatering. Men när jag väl sätter mig känns orden så dumma och fruktansvärt ointressanta, tangenterna klibbar ihop sig och fingrarna snubblar.
Mora-veckan närmar sig med stormsteg och böckerna ligger dammiga på sängbordet. Läser någon rad när tanden är borstad men ögonlocken känns tunga, så tunga. Klockan ringer tidigt. Hasar sig mot badrummet, klapp, klapp på hundens huvud, morgonrock av - arbetskläder på, kollar i spegeln och går därifrån - kanske ser bättre ut om en halvtimme, stoppa smörgås i munnen, stirra oseende på TV4 Godmorgon eller vad det nu heter, borstar tänderna, klapp på hunden igen, puss på gubben, skorna på och väl i bilen måste jag ju säga att man börjar vakna.
Jobba, jobba, äta, jobba. Åka hem och äta. Gå ut med hunden och känner att man börjar leva lite smått. Tills det är sen kväll igen och så samma ramsa. Hur i hela friden orkar folk jobba heltid? Hela livet...?
Helgen som gått har minst sagt varit full. Full av sol, kärlek och familj. Niklas bror och flickvän tog sig hit till Norrland och vi grillade och tittade på kort på deras hus... *avundsjuk*
Hennes söta och supertrevliga föräldrar kom dagen därpå och vi sörjde när de åkte hem igen. Lördagen åkte vi hem till mina söta föräldrar och dammsugade bilen, åt som vanligt god mat och kollade på Körslaget. Jag & Tia promenerade till syster som inte behagade att vara hemma och vidare till mormor & morfar och beundrade sädesärlan. Jag fick rosor på kinderna och Tia fick jaga pinne. Lycka!
Ikväll ska vi på kurs! Grund 2 tror jag bestämt att det hette och jag är smått nervös. Hunden är ju aldrig några problem, hon är klockren. Trots löp och lite trötthet fixar ju hon allt man ber om galant. Men orosmomentet är ju matte...
Iallafall är det spännande och jag hoppas jag verkligen kommer igång med träning på allvar nu.
Bilder har jag många men då Niklas envisas med att byta till "mycket bättre system" tar det så himla lång tid att minska och ändra och då hinner man ju dö på kuppen.
Ovan har även sökt jobb, i Uppsala. Jag vet inte om jag hoppas att han får det ...
5 kommentarer:
Dina ord är aldrig tråkiga, hang in there!!!
Nej ibland känns det verkligen svårt att hinna med resten av livet när man jobbar heltid. Lite trist känns det också när jag läser på bloggar om alla hundutflykter och aktiviteter som hinns med av de som inte jobbar heltid. Men men, kvällarna är ju långa på den här sidan av året så det finns ju möjlighet att hitta på saker då. Även om orken saknas ibland.
Hihi, ja jag är rätt stolt över mitt körsbärstrick =)
Jag hoppas iallafall att han INTE får det! Hur ska vi då kunna träffas? =(
Du svarar inte på SMS. Men jag gillar dig iaf.
Har uppdaterat min blogg med ett kort på mammas dog Lita. Rätt söt faktiskt! KRAM
Skicka en kommentar