Sidor

fredag 30 maj 2008

Aussie Action's Red & Tan Lilya, "Tia"


Hittade en gammal bild.
*sööööt*

Får får får?









Todd.


"Jag tittar på håll jag matte!"


Skip/Chip (kommer inte ihåg hans namn riktigt) & Meg (eller Peg?)


Don arbetar!


Ljuvlig sommarkväll & ljuvliga hundar!



Lilly ville också springa ...


Så har man äntligen provat på vallning också! Både Tia och syster Lilly skötte sig bra med lite ointresse men ingenting som inte kunde tändas, sa vår instruktör. Det måste ha varit 25 grader varmt igår kväll! Helt underbart väder, utan blåst och med massor av mygg. Tia tyckte fåren var lite väl läskiga så hon höll sig på avstånd, men skällde ut dem efter noter och började tillslut cirkulera lite smått. Helt otroligt var det att se de andras bordrar valla, vilken koncentration!
Ja, vi hade iallafall en hemskt trevlig kväll jag & Linnéa och våra hundar och vi ska naturligtvs prova på igen, men det kommer inte bli någon vallhund av Tia på heltid förrän jag kan skaffa mina getter. Och då är det ju bra om hon får börja på de... eeh -mindre intelligenta ulliga sakerna.

onsdag 28 maj 2008

Dåligt med uppdatering ...


Med sommaren kommer mindre innetid och sunt är väl det, men jag blir sååå besviken när man går in på favoritbloggarna och så är det inte uppdaterat. *suck*
Vi är oppe tidigt i den här familjen nu, 05:15 närmare bestämt och promenerar eller joggar en bit och jag är så bara jävla glad för vår hund. Läste på Kicki's blogg om hundnörderi och jag får väl villigt erkänna att jag också är en av dem... And I'm damn proud of it! :)

Nu är hjärnan rätt mosig, orden snubblar igen. Crap!

torsdag 22 maj 2008

Uppfriskande promenader, målning och smörgåstårta ...

"Nej, ta inte min tyganka, då sjunker jag!"


Nöjd och glad kexchoklad!


En skitsöt Flatvalp kom på besök och Tia
tyckte den var förfärligt skrämmande.
Jag undrar just hur det kommer gå på vallningen
då fåren är- iallafall dubbelt- så stora som en 13-veckors valp...


... det är vad min dag bestått av idag. Och trevligt har det varit; målarfärg i hår och på hund, tårta i magen och spaghettiben efter en rask och uppfriskande promenad runt Norra Berget med två glada hundar. Det sämsta med en skön promenad är att det ilar så förbaskat i öronen av snålblåsten! "Att inte peta med topzen ända in på hjärnan kanske kunde hjälpa", säger Niklas men finns det något skönare än att peta öronen? Skulle inte tro det.
Jag får vara en sådan där som går med toppluva ända in i juli.
Idag fyllde Cilly sin sista födelsedag tills hon fyller 25 (?) och som alltid när man varit hos henne kliar det i fingrarna att fixa och dona i hemmet. Så imorgon tas det tag i (igen) Projekt Linneskåp och de slitna, 50 eller 60-talsfärgade låga skåpen ska bli antikvita med text "Linne". Vi får väl se hur länge ambitionen håller i sig, men Fresk kommer ha en blondie hängandes på dörrlåset strax innan öppning.
Helgen kommer att tillbringas i Söberge med grillning och mysiga utekvällar på altanen, hundar lösa hela dagen på inhägnad gård och lite barnpassning med kanske ett litet besök på McDonken för att bli "Den bästa kusinflickvännen ever!" :)

På söndag är det ju Morsdag och då ska det absolut mesta, bästa, omtänksammaste och underbaraste mamma man kan tänka sig firas!

Igår onsdag provade Tia på simning för första gången ute på Timrå Djur & Natur hos mycket kunnig och välutbildad personal och vi var salig när vi åkte därifrån så nästa onsdag är det dags igen! Vatten är ganska läskigt tydligen om det når över hasen, men ingenting emot blåsmaskinen som man kan göra krokodilsnurr för i ren skräck. *host*

onsdag 21 maj 2008


"Skriv en uppsats om visdom."
Jag ska bara lära mig hitta ut ur Sundsvall först.

söndag 18 maj 2008

Vart tog den lilla smarta flickan vägen?








Mora, maj 2008


Tack och lov för snöfri mark! När vi lämnade dalarna klockan 11:00 på lördag förmiddag låg snötäcket alldeles för tjockt ända upp mot Söderhamn. Humöret sjönk med snöflingorna och jag funderade på om man kanske inte ska flytta mot varmare breddgrader ändå? Men väl hemma i Sundsvall var det vår igen och lyckan trängde undan depressionen som pyrde i maggropen. Det är OK med minusgrader, det kan jag ta, men snön avskyr jag.
Full av entusiasm tog jag tag i papperssortering redan på kvällen, för vem kan leva ett normalt liv om en föreläsning ligger i helt fel hög? Jag beställde till och med böcker, kors i taket!
Nöjd och inte så lite förvånad över min nya, brinnande ambition fortsatte överraskningarna när jag kröp ner under täcket och jag låg lääänge och filosoferade (jag somnar så fort jag lagt huvudet mot kudden annars! Ibland innan det oxå...). Jag avundas mina klasskamrater som har dessa tankar varje dag och jag svär över att jag inte skrev ner det! Trodde jag verkligen att skärpa och målmedvetenhet skulle hänga sig kvar i min hjärna...? Idag känner jag mig lika urvriden och fånig som alla andra dagar. Men optimist som man är tänker jag kämpa för att det en dag ska surra förbi något som jag kanske kan gripa tag i och spinna vidare på.

Jag måste ju oxå berätta om spöket som jäklas med oss alla i det stora, gula huset i Mora. Redan första gången mina kurskamrater campade där märkte de av energi/känsla/eller vad man vill kalla det och känsliga för sådant som de är visste de ju att det var någon från "andra sidan väggen", men inte ondskefullt alls utan det (vi kallar det "han") undrade mest vilka tokstollar han fått i sitt hus. Under åtta, nio seminarium har han väl accepterat och kanske till och med börjat gilla oss för vi har inte blivit störda. Kan tänka att han haft det rätt underhållande, han har ju fått höra ett och annat *fniss*
Iallafall så tror vi att han nu förstått att detta var sista seminariet och blev lite upprörd! För helt plötsligt blev jag väckt flera gånger per natt (jag betonar igen att jag sover genast, hårt och närmast medvetslöst) av att vad jag trodde var Matts och barnen som stökade omkring nere i köket som vanligt varje morgon. Jag har insett nu efteråt att jag borde förstått redan då att det inte var samma dröm, fyra gånger per natt i tre nätter. Men jag får ju erkänna att om hjärnan är slö på dagtid så är den definitivt inte skarpare nattetid, så jag somnade om efter varje gång jag förbryllat kollat på mobilen och insett att tiden visade långt ifrån uppstigning och vem kan det då varit som stängde skåpluckor och kylskåpsdörren?
En morgon fann vi en blomkruka splittrad i vardagsrummet, vi var bara två som hörde dunsen under natten, med vad jag har hört så är inte Matts heller så snabbtänkt nattetid så han sprang inte heller ner för att kolla om det var någon som gjorde inbrott eller rent av gick i sömnen :)
Frodes strypkedja försvann spårlöst och vi hade oss ett gott skratt då vi insåg vem som tagit den. Kanske spöket hade lagt bort sin och behövde låna Frodes för att kunna skrämmas lite? Iallafall så tröttnade matte Fam och krävde tillbaka den efter två dagar, hon och Frode behövde ju faktiskt den till promenaderna och kunde spöket vara så snäll och lämna tillbaka det nu?
Påväg ut till bilen fann vi den prydligt lagd utanför bakluckan. Vi har alltså gått till och från bilen i två dagar och då har den minsann inte legat där. Nu riktigt blänkte den och drog allas ögon till sig. Vi bad spöket lugna ner sig lite för vi kommer ju igen i augusti för sluttentor och jag sov som en stock den natten, om det var för att jag fick vara ifred eller av utmattning kan jag inte svara på :)
Vad säger ni om det? Jag vet iallafall vad jag tror.

Jag tror jag talar för hela klassen då jag tackar Fam för den mest givande och häftiga "föreläsning" jag fått vara med på! Att se någon jobba så innerligt, proffsigt och riktigt var en fröjd för sinnet. Jag har aldrig blivit så övertygad och överväldigad i hela mitt liv och jag ska göra allt i min makt för att föra ryktet om din kunskap vidare till alla jag känner, vare sig de äger en häst eller inte.

måndag 12 maj 2008

~**PAUS**~

Mora tom söndag!

fredag 9 maj 2008

Good feelings ...

Gillade Lisas (www.krutrut.com såklart) "utmaning"!


Sommar. Gerberor. Ljumma, ljusa sommarkvällar. Meta. Skogspromenader. Doften av skogsstig och myrstack en sommarkväll. Mammas mat. Svärmors hembakta sirapslimpa. En liten lapp från Niklas. En smekning på kinden. Nattlinne. Mitt emellan min stora familj. Tia sover på mina fötter. Niklas sover bredvid min kudde. Doften av hägg hos mormor & morfar. Väl förberedd på tenta. Sagan om ringen-maraton med storasyster. Bio. Ett lyckat foto. Ett leende från Tilde. Sommarbrisar. Godis. Varm O'Boy. En bukett Förgätmigej av morfar. Mammas hembakta tunnbröd. Ett nystädat hem. En lyckad tavla/teckning. En glad och kramgo sambo. Fredagkväll. Söndagmorgon. Sundsvall. Allt i Hemmet. Sagan om Isfolket. Niklas tränar Aikido. Nya möbler. Mat från Blå Kiosken. Sms. Vågstänk i ansiktet. Lax. Het dusch i minst 30 minuter. Mammas hjärtslag. Mina helt fantastiska, oersättliga vänner. En kommentar på bloggen. Min randiga bomullströja. Mitt randiga duschdraperi. Mina randiga dokumenthållare. Randigt. Kallt vatten då man är törstig. Kissa då man är jättekissnödig. Korvgryta. Mina fårullstofflor. Fleecemorgonrock. Ny frisyr. Veterinärmedicin. Niklas tröjor.

Oooo, en da-hag på str... gräsmattaaan!


Fullt ös, medvetslös!


Puh, varmt!



Dragkamp! We love it!



Over and over again ...



Soliga Maijsan!



TUNGA!



Pinne eller godis? Ungefär samma blick
och dräggelspår ...



Ofelia The Rhino ...

Clementiner, skitsnack och pinnkastning på gräsmattan. Kan det bli bättre?
Ofelia hade blivit stor så stor, bredbröstat och väääldigt staff-lik! :)

torsdag 8 maj 2008

By the way ...

Vill ni läsa om vår underbara sjukvård? Kika in här: http://tittutan.blogspot.com/
Man kan bara skämmas och skrämmas.

Klantarsle?


Hermia <3
En dag ska jag ha en italienare som
är lika tuff som Hermis. Den ska få tro
att den är och fara fram som en jackrussell.



Täppas.
Han är inte bara vackrast,
han är den coolaste whippet jag
känner, grabben har både pondus
som en rottis och värdighet som
en saluki. En whippet i min smak alltså :)


Igår onsdag var jag ledig så jag tog mig en sväng ut till Alnön och Zadiyads kennel för rastning av hundar. Delade upp dem med pojkarna i ena svängen och flickorna i andra. Halvvägs på andra svängen tappade jag bort den svarta lilla råttan Hermia som tydligen tyckte skogen var roligare än vi andra, det spelade ingen roll hur mycket jag gapade. Nåväl, jag fortsatte hemåt och insåg när jag var innanför grinden att jag tappat Tias underbara, mjuka, lätta, fina gröna retrieverkoppel! Crap...
Hermia kom hem en halvtimme senare och jag andades ut. Då kunde jag äntligen ta tag i dammsugningen och hämtade mitt eget munstycke, en Twinner som jag anser att alla hem borde ha, och försökte återigen få av den från röret. Men se, DET gick inte utan den gick sönder! Jag vred av plasten. Vad är jag? He-man? Jag måste se upp så jag inte skadar någon med mina ofantliga krafter. Hoho.
Iallafall, när alla sysslor var färdiga packade jag in hundarna i bilen. Jag hade fått låna svärmors Volvo 855:a, en skitbra bil - förutom att den låser dörrarna själv, varesig nycklarna sitter i eller inte. Lyckligtvis var jag ju medveten om detta så jag stoppade duktigt bilnyckeln i fickan varje gång jag klev ur.
Rullade ner till grinden, hoppade ut med dörren öppen, öppnade grinden, hoppade in, körde ut, klev ur för att stänga grinden igen och lämnade dörren öppen. Tills jag såg en bil komma körandes mot oss. Pang! Så drämde jag igen dörren. Det stod IDIOT i pannan.
Paniken växte! Bilen var på, hundarna i bagageutrymmet och ingen mobiltelefon. Jag minns inte hur jag tog mig upp till huset men helt plötsligt pratade jag med Niklas och han, min riddare i skinande rustning, lovad komma med extranyckeln som tur var existerade. Så där stod jag, halvvägs ute i vägen med motorn i gång, skärrad och utan jacka. Det blåste svinkallt! Men inte kunde jag lämna hundarna heller, de var ju instängda stackarna! Efteråt påpekade Niklas lite försynt att jag kunde väl lånat en jacka från Maria ... *host*
Bilister som åkte förbi glodde surt på flickan som stod tryckt intill bilen och log ursäktande. Jag försökte se genom de tonade rutorna så inte mina stackars pälsklingar fick panik. Men de låg lugnt på sidan och verkade helt tillfreds. Såklart, vad annars? Det var ju jag som var halvt hysterisk. En gång tyckte jag att de låg lite för väl avslappnat! Herregud, de har fått koldioxidförgiftning! rusade genom skallen och jag började banka och ropa hysteriskt. Hundarna spratt upp och undrade vad fan som pågick. Då gick jag och plockade lite vitsippor istället.
Nilkas kom efter att ha legat efter en EPA-traktor och jag blev plötsligt vrålhungrig, tre sockerkaksskivor hos svärmor gjorde susen.
Somnade kvart i nio den kvällen. Kroppen var helt utmattad och hjärnan har väl inte följt med alls de senaste dagarna ...
Ser fram emot lite "lata" dagar i Mora i goda vänners lag :)

Over & out! /A

måndag 5 maj 2008

OKAY ...



Kanske dags att skärpa sig med det här med uppdatering. Men när jag väl sätter mig känns orden så dumma och fruktansvärt ointressanta, tangenterna klibbar ihop sig och fingrarna snubblar.
Mora-veckan närmar sig med stormsteg och böckerna ligger dammiga på sängbordet. Läser någon rad när tanden är borstad men ögonlocken känns tunga, så tunga. Klockan ringer tidigt. Hasar sig mot badrummet, klapp, klapp på hundens huvud, morgonrock av - arbetskläder på, kollar i spegeln och går därifrån - kanske ser bättre ut om en halvtimme, stoppa smörgås i munnen, stirra oseende på TV4 Godmorgon eller vad det nu heter, borstar tänderna, klapp på hunden igen, puss på gubben, skorna på och väl i bilen måste jag ju säga att man börjar vakna.
Jobba, jobba, äta, jobba. Åka hem och äta. Gå ut med hunden och känner att man börjar leva lite smått. Tills det är sen kväll igen och så samma ramsa. Hur i hela friden orkar folk jobba heltid? Hela livet...?

Helgen som gått har minst sagt varit full. Full av sol, kärlek och familj. Niklas bror och flickvän tog sig hit till Norrland och vi grillade och tittade på kort på deras hus... *avundsjuk*
Hennes söta och supertrevliga föräldrar kom dagen därpå och vi sörjde när de åkte hem igen. Lördagen åkte vi hem till mina söta föräldrar och dammsugade bilen, åt som vanligt god mat och kollade på Körslaget. Jag & Tia promenerade till syster som inte behagade att vara hemma och vidare till mormor & morfar och beundrade sädesärlan. Jag fick rosor på kinderna och Tia fick jaga pinne. Lycka!

Ikväll ska vi på kurs! Grund 2 tror jag bestämt att det hette och jag är smått nervös. Hunden är ju aldrig några problem, hon är klockren. Trots löp och lite trötthet fixar ju hon allt man ber om galant. Men orosmomentet är ju matte...
Iallafall är det spännande och jag hoppas jag verkligen kommer igång med träning på allvar nu.

Bilder har jag många men då Niklas envisas med att byta till "mycket bättre system" tar det så himla lång tid att minska och ändra och då hinner man ju dö på kuppen.
Ovan har även sökt jobb, i Uppsala. Jag vet inte om jag hoppas att han får det ...