Ibland överraskar jag mig själv!

Detta är min helt otroliga mamma,
hon är inte bara tryggaste punkten på
jorden utan jävligt rolig oxå!
(Det ser ut som Tia har skitlång hals...
Måste vara alla kamplekar.)

Det bästa som finns är en Niklas
som hänger med ut. Om dessutom
resten av familjeskaran är med
på korvgrillning då är
lyckan fullkomlig!

Papps & mammis!

Jag blev minst sagt förvånad när vi fick tillbaka tentorna på lördagen. MVG? Jag trodde knappt jag skulle få godkänt och att jag hade blandat ihop alla 78 medel som vi pluggade in kvällarna innan. Det var nog vinet som gjorde att det fastnade... :) Jag måste erkänna att jag blev en smula stolt över mig själv och det känns som om man fick en liten energikick, att nu jävlar ska jag klara den här kursen och banne mig göra det riktigt bra även om jag måste jobba samtidigt och kanske blir lite mer osocial. Det är familjerna som tar stryk, men eftersom de är sådana underbara människor som alltid ställer upp i vått och torrt så ordnar det sig nog.
Denna morgon satte jag igång med att sortera upp papper efter veckan och dela upp och skicka iväg doser till de fall jag har på egen hand. Nu ****** blir det åka av! Jag behöver dessutom nya fall i skolarbetet så har någon av er som läser detta problems som ni inte får till med era djur och vill prova på klassisk homeopati gratis - hör av er!

Jag saknar mina rumskamrater och deras ungar. Vem sa att det är roligt med nya vänner? Det är ju skitjobbigt att hitta folk som man stormtrivs med och så bor de 30-80 mil bort?! Kanske när jag blir snuskigt rik att de vill jobba i min veterinär/alternativamedicinska klinik och måste flytta hit opp till Sundsvall...? Tur är att jag har fantastiska vänner här i staden oxå och lite närmare norröver. (Elin flytta heeeeeem...! *gråt*)

Tia hade förresten växt kolossalt under veckan jag var borta! Hon ser verkligen ut som en kelpie nu! :) Hon är liksom grövre och mer muskulös. Dessutom tycker jag att hon har ett helt annat lugn än förra veckan... Inte SÅ jäkla yrsig och lyssnar fantastiskt bra, kunde till och med gå riktigt fint med slakt koppel på vägen hem. Jag måste träffa Linnea & Lilly snart för att se hur syrran ser ut! Dessutom behöver vi träna lite ... :)

Nu ska jag krypa ner under täcket och krama på min gubbe. Imorgon ska jag jobba, men fan - inte ens det känns jävligt längre. Fantastiskt!

/A