Gnällblogg...

... kan man säga att detta är ibland, men vad är den annars till för än att få ur sig sina känslor, både braiga & dåliga?
Dagarna består av att hinna med så mycket på så kort tid som möjligt. Klokt? Näe.
Sitter nu hos Ma & Pa på landet, ensam på nedervåningen i systerysters rum framför datorn, precis som på den gamla goda tiden innan jag tog mitt pick & pack och flyttade ihop med kombosarna mitt i stan. Tia & Leia är med och imorgon ska vi ta världens långpromenad i skogen medan pappsen ger sig på alla krusiduller med vår bil. Mamma har lovat att göra stek av äkta älg a la wilderness imorgon till middag. Förstår ni nu vilken ängel hon är? Eftersom Nickepicke är kvar i stan kan vi ju äta kött :) Mmm!
På kvällskvisten ska vi träffas & utställningsträna, det behövs minsann & om inte annat är det jäkligt trevligt att träffa alla & prata en massa hund. Utställningen är på lördag och jag har redan en knut i magen. Ja, jag är en hysterisk människa då det gäller tävling av alla de slag och skulle helst vilja krypa in under någon soffa. Då tänker ni: Hur ska det då gå med lydnadplanerna? Jo, det serru... Är en framtida utmaning, för det är så man får se'et. Och att jag gör det för Tias skull. Herregud, jag behöver ju hjälp inser jag nu. *drar påse över huvudet* (Pappåse alltså, inte plast så jag inte kan andas, detta är INTE en självmordssajt!)
Nä, nu jäklar är det dravel igen. Jag ska krypa till kojs. Tråkigt att Niklas är kvar i stan, man vänjer sig fort vid att ha någon bredvid sig varje natt - även om de armbågas & gnäller på att "man tar så stor plats". Hmpf! Har väl aldrig hört på maken ...

Godnatt!