Bertil Bo & hans ko!

Visste ni att det måste passera 500 liter blod genom juvret för att kunna producera 1 liter mjölk? Och de kan faktiskt producera upp till 40-50 liter per dag! Om ni någon gång får tillfälle så ta en titt under kons mage - där ser ni en blodåder tjock som en kabel! Häftigt!

Klockan 04:45 på onsdagsmorgon dansade jag upp ur sängen och in i stövlarna. Risgrynsgröt värmdes i micron och jag åt bara hälften. Klockan 05:50 stod vi på ladugårsbacken och petade i snön med tåspetsen, ingen människa inom synhåll. Plötsligt kom en liten gumma, smal som en vidja och lite, lite böjd, så vi hängde på henne in i ladugården. Det luktar inte rosor i en ladugård, det spelar ingen roll om man är djurvän eller inte, det luktar förjävligt. Det är bara att slänga kläderna jag haft på mig de här två dagarna! Snart kom resterande personal och vi, jag & Maria, började vår första praktikdag som mjölkbönder med att skyffla blöt skit så armarna värkte. Det har vi gjort tills vi åkte hemåt igårkväll, kor äter-skiter-mjölkas, hela dagarna, varje dag. Ibland får de en kalv oxå så de kan mjölkas ännu mer.
Iallafall har vi lärt oss så otroligt mycket på dessa dagar och det har varit så roligt! Vi har matat nyfödda kalvar med nappflaska, vi har hjälpt till att kastrera tjurkalvar, hjälpt till att bränna horn, vi har sett hur man inseminerat kor, vi har mjölkat för hand och vi har mjölkat med maskin, vi har rakat kor med en maskin som vägde lika mycket som en gjutjärnspanna, vi har borstat kor, vi har sett hur mjölk ser ut om kon har juverinflammation (uäck), vi har ätit som flickor ska första dagen och vi har insett att man måste äta dubbelt andra dagen, vi har sopat och strött och skrapat, vi har burit hö, vi har sprungit ifrån tjurar som vi trodde var kor först, vi har helt enkelt fått en jäkla bra start på vårt arbete med mjölkkreatur! Och vi är evigt tacksamma till bonden Karlsson (eller Bertil Bo & hans ko som Niklas säger) och hans familj som låtit oss vara hos dem i två dagar.
Höjdpunkten var iallafall då Maria fick en kosvans, full med blötskit, rakt i ansiktet. Jag skrattar åt hennes ansiktsuttryck, under det bruna kladdiga, än!