Sidor

torsdag 25 december 2008

Jul med Serrebo-Genberg ...















Puh! Hemma igen efter julafton hos mamma & pappa med mat, choklad, fina klappar och sällskapsspel. Juldagen hos Niklas moster med familj och ännu mer av allt. Tia ligger utslagen bland flyttkartongerna, det tar på krafterna att först riva runt med mina föräldrars kattunge Johnny The Cat/Merlin/Cash och sedan Karins whippar och deras grannes flatte Henry som inte riktigt vet hur tung han är än. Men imorgon blir en lugn dag; jag ska jobba och husse packa ännu lite till. På lördag går det tunga lasset och sedan är det "bara" städningen kvar.
Sedan kanske livet kan börja återgå till det normala. Det skulle vara skönt.
Hoppas er jul varit lika bra som min <3

söndag 21 december 2008

Klockan 00:22 & humorn är på topp...



Bättre sent än aldrig bakades de förbaskade borderterrierpepparkakorna. Det blev även en pointer och en pudel med konstig klippning. Bara lite kristyr, silverkulor och några rosa sockerhjärtan på det där så blir det finemang. Kanske man skulle prova sig på att forma egna islandshästar oxå? HAHAHAHA. Kul.

Det fattas en del saker här i vårt hem nu. Några lådor är körda till den nya lägenheten och imorgon blir det fler! Nästa vecka ska vi ju vara ute härifrån och dessutom ha städat. Jojo, om ni undrar varför jag är liiite disträ, stressad och svåråtkomlig för tillfället kan nu ju lägga ihop två och två. Då köket och badrummet inte är riktigt klart än så ska vi bo hos Fina i dörren bredvid. Så man kan säga att vi bor har tre hem för tillfället! :) Men oj, vad jag längtar tills det är klart och jag får tända mina ljus och sjunka ner i den nya soffan (shit, vi måste köpa en soffa också! Aaah) med en kopp Chaité och läsa min nya bok som jag hoppats ha hunnit komma då. Det är inte klokt vad mycket böcker vi har redan. Tunga är dom också.

Vi har hört lite rykten angående kameraexperten också! Deras konto är tydligen fryst och pengarna finns kvar där, dessutom har vi konsumenter blivit tilldelad en advokat att tala för vår sak. Det låter ju bra så hoppet har stigit litegrann...

Chokladsaten sover vid mina fötter efter en ansträngande dag med långpromenad, snöskottning, bärhjälp, blodpuddingssök och lite freestyleträning i ishalkan. Imorgon hoppas vi få träna med Linnéa & co, det var längesedan nu. Men först ska alla julklappar inhandlas. I Birsta. Jag längtar SÅ efter att trängas med alla andra som också är ute i sista sekund. Fy fan.

torsdag 18 december 2008

Kameraexperten: GO FUCK THEMSELF! som någon skrev...

Ja, våran historia ser ut som alla andras: ingen leverans, inga pengar, ingen respons what so ever på mejl och så den där förbannade telefonkön. Jag googlar varje kväll och läser överallt om deras svinerier. Folk som sparat i över ett halvår för att äntligen ha råd att köpa den där platt-TV:n, deras jul är helt förstörd. En del har handlat någon jävla spelmanick som kostar 1600 spänn och även om det är en piss i Missisippi så är det PRINCIPEN att man GÖR INTE SÅ!
Tack & lov har media uppmärksammat skiten nu så kanske, kanske att det ordnar sig. En del har fått tillbaka sina pengar, särskilt om man betalat med VISA. Men vi var NATURLIGTVIS så jävla dumma att vi betalade med direktbank. GAAAAAAAAH!
Så fort jag fått min bekräftelse på polisanmälan går jag till banken och gör vad jag kan. De resterande pengarna är flyttat från kontot så inte decemberlönen går samma väg.
Helvete, jag är så jävla arg att jag är illamående! Jag önskar att jag kände folk som kunde leta upp idioterna och "prata" lite med dem så de ger tillbaka alla slantar till de familjer de lurat.
*viftar hotfullt i luften*

onsdag 17 december 2008

Från toppen till botten.

Kameraexperten.se tog våra niotusen och någon kamera kan vi glömma ...
Jag tycker väldigt synd om mig själv.
Kommer tillbaka sen.

söndag 14 december 2008

Ryggradslösa OK, men själlösa?


Läste på min kompis blogg där hon skrev att hennes handledare på smådjurspraktiken faktiskt tror att varken människa eller djur har en själ! Det är ju sjukt! Jag tror ju att till och med växter, träd, stenar, jord, vatten och allt annat vi har här på jorden har en själ, eller ett medvetande eller vad man vill kalla det. Herregud, vad gör det mig till? Det finns alltså faktiskt folk där ute som tror att sådana som jag och min kompis är fullständigt rubbade! Haha!
Ryggradslösa, själviska och maktgalna anser jag att människan är, men absolut inte själlös. Då skulle ju hoppet helt vara ute för oss och så kan det väl ändå vara?!
Vad tror du?

Imorgon har jag min sista dag på praktiken *grååååååt* Hittills har jag fått vara med på hanhundskastration, tandborttagning (hua!), vaccinering, stygnborttagning m.m. Avundsjuka? :)
Jag fick också närvara vid en avlivning av en ung hund med sådana problem att det ansågs rätt att låta den gå vidare. Det var med blandade känslor. Intressant men sorgligt. Dock är ju jag en sådan där hiskeligt knasig människa som tror att det finns ett liv efter döden och att den har det bättre, eller iallafall annorlunda, nu.
Nu är jag om ännu säkrare på att Berguven är det absolut bästa kliniken i Sundsvall med omnejd, för de bryr sig verkligen verkligen om djuret och människan bakom det. De är dessutom öppna, varma människor som gärna delar med sig av sin kunskap. Jag önskar bara att jag fick vara där varje dag, timmarna flyger fram!

torsdag 11 december 2008

Kvällsgöra ...


Niklas jobbar. Kvällen kommer då bestå av att dammsuga hundhår, träna freesyle med chokladräven, baka borderpeppisar för att jag inte inte hann igår, sirapslimpa för att det är så jävla gott & lussebullar för att jag aldrig gjort det förut. Jag ska mellan varven försöka packa någon låda till... & så ska jag ringa mamma & så ska jag väl besöka de vanliga bloggarna & så ska jag hämta Niklas på jobbet & så är det väl en ny dag igen?
Men först ska damerna få sin ordentliga kvällsrunda, vilket jag gruvar mig för. Urinvägsinfektionen har inte gett med sig än fast otaliga doser homeopatpiller, apelsinjuice, äcklig tranbärsjuice & förnekelse. Det är jobbigt & vara en & en halv timme hemifrån & bli sååå kissnödig. Crap.

onsdag 10 december 2008

"Litet hus vid skogens slut...



...liten blondie tittar ut?"
Gör mig iordning för att gå till staden. Har aldrig tyckt om att gå på stan här i sundsvall, varför vet jag inte, det känns bara alltid så bökigt & mycket folk & så vidare. Jag ska iallafall göra ett syntest för att få veta om jag är tröttögd, halvblind på riktigt, ljusskygg, har en hjärntumör eller bara inbilsk.
Spänningen är oooooliiidlig...

När matte städar ...


... sover flocken i soffan. Jojo.
Efter de bestyren ska vi klä oss tjockt & promenera västerut mot hunddagiset. Sedan ska små pepparkaksborderterrierar (?) bakas med en form jag inhandlade på Stora. FEMTIO SPÄNN kostade plåtbiten! Men vad gör man inte för att överraska systeryster. Jag tror banne mig jag ska släpa runt på kameran oxå nu medan det är ljust, är lagomt less på att den enda tid jag har till att fota något är tidigt på morgonen (mörkt) och sent på kvällen (ännu mörkare) & här hemma har vi ju bara grottfönster så ni kan ju tänka er hur härligt korniga kort det blir.

/A

tisdag 9 december 2008

Long time no see...


Efter många om & men kom jag faktiskt på tåget mot den stora staden. Jag glömde förstås biljett och sedan kontokort och sedan att jag glömt att plocka ut recept på vissa medel från apotek som förhindrar att man får en bulle i ugnen. Plus att inre stressnivån var lite för hög från dagen innan då svärmor låg på operationsbordet igen. En orolig Niklas framkallar en hysterisk Angie, inombords. Men tillslut satt jag där iallafall, med musik i öronen och en efterlängtad helg framför mig. Huvudvärken hängde med förstås, hela vägen & hela helgen och ligger fortfarande där bak någonstans och bara väntar på rätt ( läs:fel ) tillfälle att bryta ut igen. Jag beslutade mig dock för att försöka njuta av att umgås med en helt fantastisk människa & hennes lika underbara familj & bara få ge utlopp för mitt vansinniga hundintresse. Kelpieringen hanns med mellan varven men nå värst inläst på de deltagande hundarna var jag inte. Annars kryssade vi mellan olika montrar och kelade & begrundade & beundrade den ena rasen efter den andra. För första gången fick jag verkligen komma riktigt nära en Shiba & trots att de tilltalar mig så skulle den aldrig passa in i vår familj, tyvärr. Vi kollade oxå närmare på Löwchen, Lundehund & bullterrier då min kompis letar en till familjemedlem. Dock tror jag hon kommer välja JR, igen ;) Kanske kan det vara så för att de påminner om varandra. *host* Bullterrier kommer väl aldrig heller få bo hos oss då, även om jag varit intresserad av dem sedan första dagen jag såg en. Däremot så hittade jag någonting otroligt intressant som du kan hitta här. Så förhoppningsvis åker vi ner till Stockholm den 22-24 maj & kollar närmare på typen face rase. Får se om en sådan får plats hos oss, det beror på hur Kicki planerar kombinationen Beau & Ilandra igen.
Det som inhandlades i helgen var lite finfoder & biologiskt nedbrytbara bajspåsar. "Bajspåsar som kan slängas i skogen" sa försäljaren. Inte vet jag, men om mina hundar skiter i skogen tar jag fan inte upp det. Eller menade hon att man kanske ska spara dem hemma i garderoben för att sedan åka ut på landet & dumpa det?

Ikväll var vi & kikade på lägenheten som snart är klar! Fattas bara lister & lite garderobsmålning och ja... ett kök. Men golven är inlagda & väggarna målade, tjoho! Vi planerar att få börja bära dit lådor redan nästa helg så kanske att vi kan lämna Örnsköldsallén helt bakom oss i mellandagarna. I helgen ska jag jobba & tamefan vad kul det ska bli, är helt vansinnigt förälskad i mitt jobb än så länge & det känns skönt. Morfar Spelemannen fyller år så det ska oxå festas med smörgåsbord & såklart gås lös med nya kameran! Tråkigt att jag missar det årliga julfirandet hos Backlund-Nilsson på lördagsmorgonen bara, det känns tungt & tråkigt.

So long! /A

onsdag 3 december 2008

Packapappapepckghahg...


Men nu börjar det ta form, vårt nya hem. Väggarna är raka och släta och målade en gång iallafall. Köket är urrivet och det hänger sladdar här och var. Under köksgolvet låg massor av tidningar från 50-talet, tyvärr helt omöjliga att riva loss men jag hade några minuters rolig läsning. Niklas målar på dagen och jag direkt efter jobbet. Mellan hundarnas futtiga promenader får de leta korv mellan flyttlådor medan jag rullar in våra ägodelar i tidningspapper och hoppas att det inte är någonting vi kommer behöva inom de närmsta tretti dagarna så vi måste riva upp skiten igen. Iallafall femton lådor har jag knåpat ihop, trots det är hemmet kaos. Hur?
Huvudvärken tänker visst vara min följeslagare idag också, men det är OK när man inte jobbar sportsbar längre. Man kan faktiskt sitta ner efter en tablett på detta. Otroligt.
Kanske hinner femton lådor till innan fredag då jag packar en väska istället och tar tåget mot söder och hänger med en likasinnad, fullständigt vettlös människa på Stora Stockholm i dagarna två.
Vi väntar också äääntligen hem en ny kamera i dagarna. Därför är den "gamla" (Eos 350D) till salu tillsammans med två objektiv (18-55 & 75-300) och annat krafs!

Nu närmar sig klockan nio så jag ska nog dela lite korv för att leka Fort Boyard och sen kramas en stund innan jag letar fram bilen och åker till jobbet.

torsdag 27 november 2008

När man märker att man har en kelpie:

- "Vi körde freestyle med hundarna igårkväll. De var jätteduktiga! Men Tia hade glömt hur man går 'kö' och det tog två gånger innan hon kom ihåg...."

- "Jag har aldrig lärt henne det."

Kvällssamtal mellan husse & matte ...

N: "Var är Tia?"
A: "Hon är hos Fina."
N utdraget klagande: "Varfööööör?"
A illmarigt: "För att jag är less på henne nu. Jag vill ha en ny valp."

Tystnad.

N: "Då vill jag ha en ny flickvän."

onsdag 26 november 2008

På fredag åker vi hem...


Mors bord är alltid dukat med
vackra saker, utsökt mat & runtomkring
en massa kärlek <3

Dagarna går fort igen. Idag efter jobbet gick vi genast ner till Fina & Robban för att måla lite i garderoberna. Vitt, vitt vitt! Fräscht och fint. Jag hade tänkt föreslå att vi kunde ta hundarna till Sundsvalls BHK medan grabbarna jobbade, men jag tog tillbaka det då jag såg Finas bleka ansikte. Stackarn, precis som Niklas härjar bacilluskerna med henne oxå.
En lång Umeåansk basketspelare hämtade våra byrackor och tog de på långpromenad medan vi åt snabbmat och mandlar och drack glögg och en öl.
Men nästa onsdag Linnéa, då ska vi träna! :)

På fredag åker vi till Viksjö. Mer än trettio dagar vi var där sist och det känns i kroppen. Jag behöver frisk lantluft i lungorna och mammas kost i magen igen för att bli hel. Viksjö kommer alltid vara platsen nummer 1 på Jorden & jag längtar!

På lördagmorgon åker vi till Västerås för att umgås med svåger med flickvän och bara äta, promenera, prata foto och lata oss. Värre kan man ha det!

Imorgon ska jag tillbaka klockan 10:00 på bästjobbet. Det är helt otroligt vad man kan trivas på ett ställe, hoppas bara det håller i sig. Komplett skulle det vara om jag kunde promenera dit och låta hundarna bo i personalrummet tills jag slutar igen. Men vem vet? Vill de behålla mig nästa år kanske man kan lägga fram ett förslag. Håll tummarna!

Och så var det ju det här med nya familjemedlemmar! Inte mindre än FEM familje -och vänbebisar kommer det under 2009. Var placerar det mig & Niklas tänkte jag då smått panikslagen! Men tack & lov har vi lite vi ska göra och jag har rätt många vänner kvar som inte heller planerar barn. Så jag kan pusta ut. OCH hund nr.2 ska vara något år också... :D
Nu kan jag ju dessutom skämma bort och "träna" på alla dessa pluttisar extra mycket. Min lilla systerdotter kommer bli jordens mest älskade unge!

lördag 22 november 2008

I say hello ...


Inte länge sedan jag försökte fota höstlöv och annan växtlighet i sprakande färger. Jag gav upp, hittade liksom inte snitsen. Nu är det verkligen farväl höst med barmark och hårda grusvägar. Cykeln jag tvingade min familj att kånka in till stan får stå kvar i garaget, sakerna på ballen borde plockas in och tryckas ner i förrådet, giant-kupévärmaren har tagit plats på passagerarsidan och jag har sju tröjor under jackan istället för tre. Jag har smått börjar gilla vintern, kanske pågrund av att jag insett att ingen ser snett på en längre om man lufsar omkring i skoteroverall på kvällskissningen, eller kanske är det så att jag faktiskt skiter i om folk bryr sig.
Och så är det ju julen. Sedan jag var arton har jularna sett ut som att man proppar i sig julmat och suger i sig familjenärhet på julafton för att sedan jobba på något hak på juldagen. Nu är det annorlunda. Jag har ett jobb där det faktiskt är stängt på juldagen och man kan vira in sig i en filt med tretton koppar glögg och glo på någon sådan där mysig matiné istället. Man kan tvinga med sig alla familjemedlemmar på lååång promenad och sedan med rödrosiga kinder ta sig en välbehövlig julskinkemacka. Med glögg förståss. Eller kanske varm choklad... Det ligger högt på listan det oxå.
Jag kanske till och med trängs med främlingar på julmarknader och fönstershoppar. Kanske.
Den här julen blir varm och ombonad och sen är det ju påväg mot den årstid jag gillar allra mest! Så man ska väl inte klaga, eller hur?

tisdag 18 november 2008

Blogjob!

Jag sitter på jobbet & bloggar. Får man göra det? Det känns helt enkelt inte riktigt rätt. Men vad fan, jag är redo för stängning. Väntar på två yngre mammor och deras jävulsyngel. De ska "bara leka lite till"... De här gästerna sorteras till kategorin SKRIKIGA & SKITIGA.
Jag gick och låste en av nödutgångarna vilket släcker ner halva lokalen. *fniss* Nu fick de eld i baken, hejsanhoppsan vad de lubbar mot kassan med ursäktande leende. Mammorna är sjyssta, har lite svårt att hålla reda på ungar, betalning, vinterkläder och bilnycklar. Jag säger att det inte är någon brådska, ta´t lugnt. En unge hänger på bardisken och sliter i papperen och kletar nånting som liknar snor på den lackröda ytan. Uäck. Jag stirrar ondskefullt mot ungen medan mamma tittar bort. Gör inte så mot alla ungar, bara de fula och jobbiga. Jag vinkar & tackar & önskar välkommen åter & låser dörren kvickt efter dem.
En helt vanlig dag på jobbet är över & jag ska få åka hem!

söndag 16 november 2008

Freestyleförsök & bananbak ...



Helgen har varit skön. Lagomt ledig liksom. Linnéas freestylekurs har gett oss massor av nya idéer & tips & man känner sig inspirerad att ta tag i träningen igen!
Igår pysslade jag & Cilla tillsammans över en flaska vin och det blev alldeles för sent :) Söndagskvällen har hittills bestått av att glo på TV, prata i telefon, promenera i kylan och planera morgondagen. Vi väntar även på en banankaka som straaax är klar. Den ska intas med O'Boy såklart och sedan ska jag bara ögna igenom mina papper, för imorgon ska dagen mestadels ägnas åt projektarbetet så det hinner bli klart. Jag är alltså ledig en dag till, himmelskt! Även om det nästan är så att jag ser fram emot att jobba på tisdag. Kanske för att jag är ledig onsdag & torsdag igen direkt efter, haha!
So long!

lördag 15 november 2008

Talar vi samma språk? DEL 1


Pratade med mamma för ett tag sedan, om "Män är från Mars, Kvinnor från Venus" och hur väl det stämmer att vi och våra män talar totalt olika språk. När jag kom hem här om dagen hade N lagat mat, städat och donat. Länge har jag hört att män "säger vad de menar", men enligt boken då hade det lytt såhär:
Jag: - "Tack så hemskt mycket! Jag uppskattar det verkligen, nu kan jag ta det lugnt den tiden och ägna mig åt dig och hunden och inte behöva ha dåligt samvete över att det ser ut som sju svåra år ..."
Och Niklas uppfattade det alltså: -"Tänk att du är så jävla bright att du fattar hur dammsugaren fungerar för en gångs skull. Nu kan jag göra all annan skit du missat att göra alla andra dagar."
Ligger det någonting i det grabbar? Uppfattar ni verkligen det så? Jag menar ju verkligen att jag uppskattar att det är gjort.
Jag måste köpa den boken! Intressant utan dess like.
/A

Längtan ...

(Foto: Niklas)


Jag fick plötsligt sådan längtan efter min morfar. Morfar Spelemannen. Min morfar som kan namnet, födelseåret, släktträdet och yrket på alla människor som bor och någonsin har bott i Viksjö. Han kan exakt datum, klockslag och väderlek den dagen korna släpptes på bete inför sommaren nittonhundratjugotvå. Han kan komponera ihop en låt på sitt älskade dragspel och tillägna den sin hustru. Han spelar i ett gille fastän han inte kan läsa noter, i mina ögon ser jag det som att han är ett underbarn. Han hugger ved, skottar och klipper gräs trots sina snart nitti år. Han vakar över de små i familjen så de inte slår sig fördärvat och han står bakom oss lite äldre så vi inte faller tillbaka för hårt. Han har nävar stora som lapphandskar, men trots slit med timmer i sin ungdom är de mjuka och lena varje gång han stryker en över kinden. Han är tystlåten och tar ingen plats, men har alltid nära till ett brett leende. Och när han skrattar, skrattar alla andra med.
Han är Monarken i familjen och inte minst i bygden. Han är en stor man. Min morfar.

fredag 14 november 2008

Alldeles ensam ...

Hermia, sötast i världen! <3
(Skrev HERNIA först, helt fel. Det betyder "bråck" vilket betyder att det är ett hål och något har trillat ut enligt mina anteckningar från veterinärmedicinen *fniss*)


Men jag njuter! Ett glas rött, pennor, papper och lite färg. Jag har haft en supertrevlig kväll med Maijsan, tacos och en massa prat. Helt ensam är jag ju inte såklart, Tia gnaskar på ett kladdigt ben i hallen mellan alla dessa flyttkartonger. Som vanligt så börjar jag packa, rensa och ordna på ALLA ställen samtidigt istället för att metodisk beta av som typ böcker i en kategori, ljuslyktor i en och skor i en tredje. Men nej, man drar fram allt över hela golvet och sedan inser man att man snart ska vara på jobbet eller att klockan är mitt i natten. Så det blir liggandes. Nu har N städat utav bara fan och det är riktigt fint här hemma. Jag kan snart slänga mig i soffan med gott samvete, det är till och med diskat. Jag gillar ju att diska, det är ju en sån där tid då man får stå helt still vilket inte händer så ofta. Men jag måste erkänna att det ska bli förbaskat skönt med en diskmaskin!
Imorgon ska vi på Linnéas freestylekurs, spännande! Tia är inte helt OK än, hon är aaaaningens lite tröttare. Men snart är hon nog sitt vanliga jag igen. Jag måste dock (! fan, hatar verkligen det ordet, "dock", låter lika illa som "ty") erkänna att det är rätt skönt med växel ett ibland och inte hundranitti. :)
Sedan ska vi greja lite i lägenheten som redan ser helt annorlunda ut. Herr Bergström har snart byggt om hela skiten, han är inte bara snabb, han är workoholic oxå. Hoppas man hinner med någon före/efterbild iallafall.
Kanske jag lyckas fixa en dejt med Cilly oxå? Rödvin och hembakat tunnbröd? Hnn? Huuur jävla gott som helst är det ska jag tala om! Cilla kan göra ens dag hon; sprallig, grov i mun och len som en liten duva. Jojo. Kompisar som jag har skulle alla ha.

Nu tänkte jag skriva att jag skulle sms-tracka S as in Supermom men jag insåg att klockan faktiskt är sena natta! Skamligt! Jag måste gå och lägga mig.
/Angie

onsdag 12 november 2008

Pikaboooo ...


Arga sms har jag fått av en tragisk människa som får tuppjuck om folk inte uppdaterar sina bloggar. För hon behöver läsa, beroende kallas det. Så jag tänkte att det kanske är bäst med en uppdatering innan jag får en brevbomb eller nåt sånt... ;)

Nu är det klart! Den 1:a januari tar vi vårt pick och pack och flyttar en gata ner, granne med Fina & Leia närmare bestämt. 1:a december var det tänkt först, men sköts upp en månad för att kunna göra renoveringen i lugn och ro och kanske fira lite jul därimellan? I veckan tog jag mig en titt på vårt tänkta hem. Jojo. Luktade tjockt av gammal människa, tapeterna i hallen såg ut som blå, röd, gul, grön och vit mosaik. Heltäckningsmatta i sovrummet. Bajsbruna köksskåp direkt från 70-talet... Alltså kommer det bli skitkul att renovera det! ALLT ska bli nytt och fräscht och så olikt det är nu. På lördag efter freestylekurs börjar vi riva och kameran ska med! Före -och efterbilder såklart!
Igår på förmiddagen satte vi ut en annons på blocket om vår lägenhet, efter 12:00 kunde man ringa Niklas och efter 19:00 mig om man skulle vara intresserad. 12:05 hade fyra personer kontaktat Niklas och två hade ringt mig. 18:55 och framåt ringde det mest hela tiden. Så idag har vi haft massa folk här och imorgon kommer det ytterligare några. Det är ett gott tecken, så vi slipper betala dubbla hyror.

Mellan besöken idag tog jag hundarna till Marie Werner i Bergsåker. Vi har ju befarat noskvalster ett tag och det har inte gett med sig. Igår upptäckte vi även två små "flyttbara" knölar eller kulor strax under ögonen på Tia. Jag tänkte att det kanske var igenkläggade spottkörtlar eller förstorade lymfknutor och veterinären bekräftade det sista. Hon upptäckte även att Tia hade fula tonsiller. Akut tonsillit alltså och antibiotika i tio dagar och gärna med lugnare tempo än vanligt. Lugnare tempo+kelpie=falskt.
Förmodligen har det uppstått av noskvalstren. De fick preparat mot det också så vi hoppas vara tipptopp i familjen snart igen.
Jag är ingen hönsmamma faktiskt. När Tia skar sig i tassen funderade jag två gånger innan jag ringde veterinären och rådfrågade. Och noskvalstren hade jag tänkt vänta ut, jag är inget stort fan av att stoppa djuren det ena efter det andra. Jag litar på kroppen, den brukar ju fixa det mesta. Men när jag tyckte att Tias "bakåtnysningar" började låta tjocka och rosslande så var det dags. Och fy fan vad bra de är därute! Supertrevliga, superduktiga och superengagerade! Jag är verkligen glad att jag får göra min praktik där.

Ok Fam, nöjd? :) Nu måste jag kamma mig innan nästa besökare kommer (oj, det där lät lite läbbigt) och sen ska hundarna ut igen. Stackarna, jag tycker alltid att de hamnar i sista hand. Jag måste bli en bättre matte, basta!

So long! /Angie

lördag 8 november 2008

En krypande känsla ...


... av att livet är alldeles underbart. OK, jag väntar fortfarande på det välbetalda sextimmarsjobbet. Men va fan, det kan ju vänta ett tag till, fine by me.
Idag bestämde jag mig för att när jag äntligen fått upp diplomet på väggen ska det firas stort. Det har tagit all min vakna tid de senaste månaderna och fler än en gång har jag haft lust att bara skita i det och lägga den värdefulla energin på gubben, hunden och familjen istället. Nu är det inte mycket kvar, två dagars praktik på Berguven (jag vet! alldeles, alldeles för lite!), en tenta och projektarbetet. Det är deadline december. Och om det är första eller sista har jag ingen aning om, insåg jag idag. Projektarbetet blir budgetvarianten med penna istället för foto, men det får gå. Tentan är det jobbigaste projektet då min lärares filosofi går emot lite av det jag tror på. Men va fan igen, det får gå fort och smärtfritt.
Insåg precis att hela november är fullbokat. Har inte en dag i kalendern som är tom, inte en endaste dag! Men jag ser det som tillfälligt. Bara jag får diplomet, bara jag får diplomet, bara jag får diplomet...
När jag har det i min hand blir det storkalajs, jajjamen! Och då ska jag njuta av att vara faktiskt vara helt ledig på min lediga dag utan att ha det dåliga samvetet som gräver omkring i magen. Gud, så jag längtar!

onsdag 5 november 2008

En ny vän!


Idag har vi träffat Zäta. Hon är en boxer. En boxer med enerrrrgi, kraft och livsglädje. Hon är mycket, hon är vacker och hon är vår nya vän. Matte, som är min gamla rumskompis sen gymnasiet, ska jobba i Sundsvall och ibland får damen följa med. Då hoppas vi på spår, lydnad och långpromenader.

tisdag 4 november 2008

Gimme gimme gimme ...


Inte mindre än TRE presenter fick jag idag av Maijsan, plus dessutom nybakta muffins med gott grejs i. En varm och skön jacka, ett varmt och skönt täcke till Tia och ett par fräsiga (hihi) skor. Det var verkligen så att man var varm i hjärtat då jag skodade hemåt. <3

Ikväll jobbar Niklas så jag slötittar på TV, gruvar mig för kvällspromenaden, surfar bland IKEA-kök och ögnar igenom papperen om kossor. Borde ringa en massa samtal och jag tror jag börjar med mammsen, då blir man ju alltid glad.

Ord är knöliga idag, vill inte fastna och blir tråkiga.

/A

lördag 1 november 2008

Allhelgona ...


Eller är det halloween...? Eller är det samma sak? Inte vet jag. Men jag tillbringar lördagskvällen med pyssel av olika de slag, en godispåse och sms-trackning. Imorgon är det jobb igen mest hela dagen för att sedan äta kinesiskt tillsammans med familjen. Tia är hos Fina och blir bortskämd, hoppas bara hon vill tillbaka till oss sen...
Jag går igenom hela IKEAS köksserier för här ska en lägenhet totalrenoveras. Ett spännande projekt och när allt är klart tar vi vårt pick och pack och flyttar närmare Selångersån. Eller ja, så är det planerat fram tills nu iallafall :)
Jag har ett till projekt också som inkluderar fotografering och jag är skitskraj. Jag har absolut ingen aning om vad folk tycker om mina bilder och nu ska de eventuellt hamna på stan. Men jag kan ju alltid ge dem den suddiga, platta bilden ovan, eller hur? Proffsigt minsann.

Idag vill jag hurra för min saknade FAM som fyller... eeeh, typ tjugofem eller nåt? Hon är världens vackraste och coolaste trebarnsmorsa med tio hästar, två hundar, en hög med katter och en karl som drar med henne ut på äventyr. Jag saknar dig gränslöst Fam! Men snart, snaaaart kommer jag ner och våldgästar! Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!

fredag 31 oktober 2008

Kärlek.



Det gör ont i bröstet när jag läser en annan flickas blogg om hennes nakna saknad efter två betydelsefulla människor i hennes liv. Mamman och pappan. Att hon fortfarande står på sina två ben är för mig ofattbart. Utan mina föräldrar skulle marken försvinna under mina fötter, jag skulle bli blind och jag skulle bli stum. Jag skulle glömma vem jag var och jag skulle aldrig, aldrig någonsin kunna hitta tillbaka.
Min mamma fyllde på "jag fixar det"-tanken med några små, enkla ord idag. Bara ord från en mamma kan ge sådan styrka på så otroligt kort tid. Min pappa körde tio mil tur och retur för att byta däck på bilen, han kommer alltidalltidalltid vara den främsta mannen i mitt liv. De ger så otroligt mycket och jag kan aldrig kunna beskriva i ord hur mycket jag älskar dem eller uppskattar att de finns där. <3

HA!


Idag kunde man visst lägga in bilder igen. Pilutta.

onsdag 29 oktober 2008

Allting ä vitt, vitt, vitt ...

Lite kramp i maggropen fick jag faktiskt när jag tittade ut och såg flingorna dala. Jag har aldrig varit ett stort fan av den här besvärliga årstiden. Men faktiskt, lite gladare blev jag efter att ha bökat på mig varma kläder i femton minuter och fick en knastrig promenad med Fina & hundarna i en tyst och lite sådär lagomt mystisk vinterkväll. Helt OK. Jag kommer överleva den här vintern också. Det jävliga är att vi tappat bort våra vinterdäck. Hur fan går det till? Jag är mållös.

Sen blir man ju på bättre humör när det inte går att publicera bilder på den här *%&!!#"!!-bloggen. Toppen.

lördag 25 oktober 2008

Prissenter & annat roligt ...


Dagarna flyger förbi! Ibland känns det som att jag det inte är mitt liv jag lever utan att jag är inträngd någonstans där inuti och försöker banka mig ut. Ibland trivs jag som fisken i vattnet med att fixa allt på min 2do-lista som varje dag har minst tio, femton punkter. Lite så lagom stress är underbart, då lever man upp, men när det blir liiite, liiite för mycket slår det om och allt går på automatik. Nu sitter jag vid köksbordet med en varm kelpietös mot benet, en gubbe i soffan som kan alla låtar på Doobidoo och har en trivsam kväll framför mig med goa vänner och goda drinkar! Jag menar, kan det bli bättre?
Halva dagen har jag tillbringat på Kramfors Brukshundsklubb tillsammans med Uppfödar-Kicki på utställning och halva dagen degandes i soffan framför Sagan om De Två Tornen och sushi. Nu är det dags att ta en promenix innan en välbehövlig dusch och sen i festkläderna!
Tia fick finfin kritik och etta med HP och jag är såklart mer än nöjd då hon skötte sig exemplariskt med tanke på vad hon hade i andra sidan av kopplet :) Fick se lite aussies och rottisar också och OJ vad man blir sugen... Iallafall tyckte jag att det var supertrevligt, Kicki!

Lilly är inneboende tills på söndag och nu ser man verkligen hur lika och olika de två systrarna är. För nu får man ju se Lilly i ett lite coolare tillstånd än när man möter henne en gång i veckan på klubben då hon blir en tvåbening och försöker nå ens haka. Hon är mycket keligare än Tia och har lättare att koppla av inne, med tanke på att hon inte är van att sova borta och nu ligger som en degklump i mitt knä. Men de har samma "stålmannenpose" där de ligger på rygg med ena frambenen böjt och det andra stretandes framåt/uppåt. Om Linnéa vill lämna henne här för alltid går det himla bra... Vilket jag i och för sig tvivlar på att hon vill :)

Igår fyllde jag hela tjugofyra år och det KÄNNS, himmel vad det känns! Jag är ledbruten, trött och gnällig :) Men jag har fått sådan uppvaktan och sådana presenter att jag blir alldeles vimmelkantig!! Folk har grattar per sms och ringt och facebookat och Biteline bakade till och med en blåbärspaj! Jag har fått precis vad jag önskat mig, hur bortskämd får man vara?! Allt från ekologiskt vin, choklad, ett karamellrosa regnställ, presentkort på IKEA & BOKIA, scrapbookinggregor, snittblommor, knivar, finfint underställ, motionsstavar och ja herregud MASSOR av grejor. En sak som jag blev överlycklig över var ett par snygga kängor från min moster och hennes familj, precis den stil och modell jag tänkt mig. Jag fick svälja och svälja och svälja för att inte börja böla, så blödig som jag blivit på sista tiden. Det var den bästa födelsedagsveckan på tjugofyra år! Mina klasskamrater skickade presenter med POST!
Jag har vääärldens bästa familj och vänner <3

Och nu skulle jag vilja skriva mera men det är dags att röra på fläsket, herregud, jag är sen som vanligt!!

torsdag 16 oktober 2008

EFTERLYSNING!

Kennel Zadiyads:

Behöver tillgång till en löptik i Sundsvall nästa onsdag (22/1.) Hon ska inte paras, bara fungera som lockbete! Någon som kan hjälpa mig och framför allt "Täppas"!?

tisdag 14 oktober 2008

ANGUISH...

"Kom igen bara, din lilla råtta..."


Nä, det var väl att ta i. Men klockan ett kom posten och där i metallådan låg ett stoort kuvert. Ja, jag visste redan då var det var så jag knycklade ihop det ner i väskan och låtsades som det var en helt vanligt höstdag och jag skulle ut på långis med byrackorna. Men då jag kom hem igen fanns kuvertet kvar och det var bara att lägga upp de tre obegripliga pappren på bordet, mina tre tentor som ska vara tillbaka i Dalarna på torsdag. Kräk.
För ångest brukar ju definitivt dämpas då man sitter framför datorn, eller hur?
Igårmorse ringde en otrevlig journalist från Dagbladet och undrade vad Niklas ville kommentera om åtalet gentemot rattfyllot som körde in i oss i juli. Niklas - som inte är jättecharmig tidigt på mornarna- bad honom återkomma, vilket han inte alls gjorde. Det hela kändes lite otäckt rent ut sagt och vi undrade lite under ytan om det kanske inte alls var Dagbladet...? För visst borde en utbildad journalist på en seriös lite större tidning kunna presentera sig? Åtminstone?
Men idag läste vi om det i tidningarna och jag undrar vad som händer härnäst...? Kommer det bli rättegång a la Ally McBeal...? Och kommer idioten fortsätta köra med promille i blodet och nästa gång köra ihjäl någon? Usch.

Om typ trettiosex timmar ska tentorna vara inne. Det här går ju bra.

Veckorna framöver ska jag städa och vara fikatant på ett företag några timmar varje dag. Det ska pusslas ihop med att springa hål på skinnet på sportsbaren och att valla ungar på Drakborgen. Så i födelsedagspresent önskar jag mig ett hyfsat välbetalt sextimmarsjobb dagtid. Tack det vore snällt. Fördelen med det här är att jag kan bestämma rätt mycket själv och vardagskvällarna är lediga. Förstår ni vad det innebär? Att man kan åka till brukshundsklubben eller följa en serie eller gå på gym. Otroligt, i mina ögon.
Det blir dåligt bloggande nu märker jag, hos alla. Personligen har jag inget vettigt att skriva och när jag inte går lös med kameran blir det ju bara ord. Och de har en tendens att bli sammasamma här och det är ju tråkigt. När jag var liten skrev jag regnskogar med berättelser och använde sönder mammas gamla skrivmaskin. Nu kan jag inte ens skriva ett CV. Men det går ju i perioder eller hur? Ibland funderar jag på att ge mig själv bloggförbud och försöka komma ur det här behovet av att måsta läsa om främmande människors vardag varje dag. Men när jag väl sitter där och går igenom mina länkar inser jag att jag faktiskt behöver det. Jag önskar bara att fler som jag känner kunde göra sig ett litet hörn på webben. Jag nämner inga namn men ElinFamCillaFinaChallis... ojdå.
Tråkigt är att min farfar gick bort i söndags. Men han behövde få vila nu. Tråkigt är att jag nästan känner mig kall, liksom tom. Lillasyster som är ett naturbarn gråter floder och så är det bra. Storasyster är klok och sörjer och går igenom eftertänksamt. Jag ältar och ältar och ältar. Begravning är inget jag ser fram emot, men det blir ett adjö och ett tack för att jag fick bli född. Jag är så glad att de andra i min familj är friska och sunda så det blir långt till nästa.
Ljuspunkt är att efter legat på latsidan med tävlingslydnad ett bra tag har Tias linförighet blivit suuuverän. Hon går som en klocka och flyttar rumpan jättesnyggt efter vänsterfoten. Då fungerar allt förutom apporten som ska tuggas, slängas eller ignoreras. Men problem är till för att lösas. För övrigt är hon världens bästa chokladräv <3

fredag 10 oktober 2008

"Min glass den har tre smaker..."


Säljes:

Vaniljglass
i utmärkt kvalité! Endast något spår efter choklad & apelsin på kanterna. Säljes pågrund av att ägaren bara tycker om - nej förlåt - ÄLSKAR smakerna runt om och inte vet vad hon ska göra med det i mitten. Billigt, billigt!

Jag har sagt det förr...




... å jag säger det igen: Niklas måste vara en av de bästa livskamrater man kan önska sig! Tänk att han som var så trälig och avig inför ett hundköp till början säkerligen skulle välja Tia framför mig nu om det skulle behövas. "Husses lilla hjärta..." Ibland har man verkligen, verkligen tur.

Efter tre timmar på café med chailatte och en underbar vän ska jag klä ut mig till julgran och ta en kvällspromenad innan etthundraen instuderingsfrågor ska besvaras. Blä.

Tiondeitionde

<3

Idag har Tia bott hos oss ett år. Det känns helt otroligt egentligen. Och aldrig någonsin under de dagarna som gått har jag ångrat en sekund, det har aldrig varit jobbigt eller bökigt. Det känns som "bit av en kaka" om man jämför med hur vi hade det med Jocke då man grät av vanmakt och hade en klump av konstant dåligt samvete i maggropen. Ingenting är besvärligt med Tia, hon går att ha med sig överallt och kommer överens med alla. Än så länge iallafall. Hon är perfekt storlek, varken pelig eller tung, pälsen torkar efter några handduksdrag och det fastnar aldrig något i den, hon är tålig och vill alltid vara med på äventyr. Tänk att vi lyckades hitta en sådan perfekt hundras som passade oss som handen i handsken. Jamen, nästa hund blir väl också en kelpie, det är ingen idé att kämpa emot längre :)

Igår kom min lillasyster med en bild från ultraljudet. Nitton centimeter och något på tvåhundra gram är den lilla masken i hennes mage. Tio fingrar och tio tår, helt enkelt ljuvlig. Det är en hon, såklart, och Juni ska hennes namn bli.

Idag är ännu en dag då jag kliver upp alldeles för sent. Huvudvärk har hängt kvar i snart fem dagar och jag känner mig rätt sliten. Det ska inhandlas ett stetoskop idag så jag kan lära mig på vilka sidor klaffar hörs i bröstkorgen. Någon som har en hund med blåsljud förresten? Osaken spelar ingen roll. På måndag skriver jag två tentor, på tisdagen en tredje. Nästnästa vecka är det den största veterinärtentan och veckan efter det en omtenta om kor. Så ska projektarbetet in och jag har en hel del kvar tills det är klart. Pjuh!

Men idag ska vi fira med att äta en stor bit leverpastej!

onsdag 8 oktober 2008

Morgonhumor!

Gör så här:
1. Ta fram din mobil
2. Bläddra igenom din inkorg
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et
4. Gör likadant på varje fråga


1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
"Vad tycker du då?"

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
"Nu ska vi äta sushi på stället mittemot Bibblo..."

3. Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss?
"Haha, tror jag ska börja med det med..."

4. Vilket sms blev du mest berörd av?
"Jag såg Sex & the City och vid halv elva hämtade jag Tommy som ville hem..."

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
"Hej min vän, hur mår du?"

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
"Idag har du inte varit världens bästa mamma..."

7. Vilka ord skulle du säga till Gud om du trodde på honom?
"Det gör blodet tunnare och gör att det inte koagulerar så bra..."

8. Vad vill du höra mest av allt?
"Å fyfaan!"

9. Vad skulle du säga om du fick MVG i alla ämnen?
"Haha, det blir inte lättare av ett sånt sms!"

10. Din romantiska replik?
"Ok, finns ju internet här om du behöver..."

11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
"Jag klarar det inte idag."

fredag 3 oktober 2008

Önskelista.


Åh, det är så mycket jag vill ha. Otippat va?
Men igår kom jag ju plötsligt på att det är helt OK att snart inhandla ett täcke till Tia. Hon har ju snart växt klart hoppas jag, och då behövs ju det ju ett fleecetäcke, ett vaaarmt vintertäcke, en sån där overall och... ja, detta skulle jag vilja haft i veckan redan. Sen är ju halsbanden himla fina för att inte tala om kläderna för hundägarna. Och sen var det ju den där nya buren eller skulle det bli grindar? Och aktiveringsmojjen och utställningskopplet. Listan kan göras lång så lång. Var ska jag börja?

onsdag 1 oktober 2008

Ibland är det svårt...


Usch. Det är det enda jag kan säga. Tröttheten ligger som ett töcken runt skallen, maten gör kullerbyttor i magen och sen kommer en liten låga svidandes längst strupen och ja, den där positiva, kreativa, jävlaranammagrejen som alltid varit mitt signum är som bortblåst. Dagen har spenderats framför datorn med att komponera ihop CV:n och kolla mailen var sjätte minut, kanskekanskekanske att någon insett att jag är en ypperlig medarbete? Hnn? Nähä.
Jag har iallafall pluggat och det får man väl se som ett plus. Planen att sitta på högskolan i trevlig sällskap gick inte som jag hade tänkt, men vad fan, så mycket som jag läst idag har jag inte läst på flera veckor. Det är som en dålig låt i skallen att jag skaskaskaska bli klar med allt till december så jag får upp det förbaskade diplomet på väggen. Jag är less på kommentarer som att nu har jag ju all tid i världen att plugga när jag inte har något jobb som tar hela dagen. Tack, jag vet det.
Där emellan har jag sovit. Av dygnets tjugofyra timmar har jag väl sovit bort tolv. Jag har varit världens sämsta hundägare och gått en kort och regnig promenad, inte ens gömt en korvbit eller klickat in något roligt, sånt som man annars brukar göra då himlen bjuder på skyfall. Jag intalar mig själv att det kan vara bra för den skraltiga lilla brunråttan att träna på att bara slappa en dag... Visst? Det känns som jag sagt det förut.
Tur är att älskade vänner kommer som en frisk fläkt och vänder upp och ner på ens självömkande ett tag och tryckte in en gnutta vett och inte minst energi genom de grubblande vecken i pannan. Eller så skickar de ett sms och frågar hur det är fatt? Jisses, jag får svårsvald klump i halsen av det. En mamma ringer oxå och bara pratar litegrann och är alldeles sådär underbar som bara en mamma kan. <3
Imorgon är en ny dag & efter regn kommer solsken.
Yadayada...

tisdag 30 september 2008

Drakborgen i konkurs!

Och TRE personer har idag sagt mig att det beror på att någon förstörde glass i stora lass ... :D

"Kärleken kommer genom fönstret, den knackar på din dörr..."

<3


Himmel, man har så mycket att vara tacksam över så det är inte klokt! Alla i min närhet, tvåbent som fyrbent, ger något speciellt var. Jag kan inte skriva det i ord för det blir för svårt, för smått liksom. Jag undrar bara hur jag egentligen kan förtjäna alla dessa olika relationer med människor och djur? Jag blir helt enkelt överväldigad.

Hjälp...





...det är så vackert i skogen. Jag fyller år snart. Vad sägs om att ge mig en drös med dyra, roliga objektiv och en eller två kameror till? Jag lovar att jag kommer använda dem flitigt.
*suckar längtansfullt*

Have you met my father?

tisdag 23 september 2008

Glömde...


...att gratta Linnéa & Caruso till deras fina samarbete på lydnadsplanen i helgen!!
Hurra, hurra, hurraaaaa för dem!

I hemmets lugna vrå...

"Skrutten"

Jag måste erkänna att det faktiskt känns skönt att slänga sig ner i soffan hemma på Örnsköldsallén och bara stirra oseende på TV:n. Tills man börjar föra över bilderna från veckan och saknaden efter de små börjar gro... Jag längtar redan efter dem och bara två timmar har gått sedan vi åkte! Vi kommer aldrig kunna ha en valpkull, hur i hela friden ska man kunna lämna ifrån sig något sådant bedårande? Det spelar ingen roll hur många hushållsrullar jag använt, eller hur många säckar med gamla använda tidningar jag slängt på återvinningen; det är så toootaly värt det. Men ja, jag erkänner att det är skönt att lämna ifrån sig ansvaret till den som kan bäst. Jag har ju turen att jag kan åka dit och doppa näsorna i pälsen och bara njuta en stund. Det är förresten inte klokt vad fort en valp växer på en vecka! När vi kom förra tisdagen krälade de omkring och som högst pep litegrann, nu rejsar de gärnet och river tidningspapper till förbannelse! Upp på soffor och in i skåp, allt på bara en vecka.
Tia tycker det är skönt att vara hemma. Hon är inte riktigt inne i whippetgänget, de tycker nog att hon är för våldsam. Även om en så stor gård skulle vara att föredra gillar hon nog att vara stadspingla och vår trånga lilla lägenhet. <3
Vad vi även kommer sakna är att gå i den helt fantastiska skog som finns strax ovanför Jansson-Jönssons hus! Där finns stigar som man skulle kunna spatsera på en hel dag utan att korsa varann, solen lyser genom tallarna och man har bra sikt när man måste hålla koll på hundarna. By the way tog jag en annan väg idag en den jag brukar gå, omedvetet. Det resulterade i lite oro i maggropen och sedan stora kliv åt det håll jag gissade var tillbaka till den vanliga. Ni som känner mig vet ju att jag har ett exeptionellt lokalsinne............. *host* Men faktiskt så hittade vi tillbaka efter lite offroadjogging och jag fick mig en kopp kaffe väl hemma. På kvällarna är den skogen mindre rolig, det insåg jag trots att jag ställt in mig på att det var helt OK bara man hade pannlampa. Lampan blev kvar hemma och så gick jag längst vägen nästa gång. Liten men tuff brukar man säga men FAN vad jag är mörkrädd. Crap.
Jag önskar jag hade haft åtta armar så kunde jag fota underverket, men fem hundar i koppel och två lösa och en otymplig kamera känns övermodigt.

Nu är det lite att ta tag i här hemma. Tia ska anmälas på utställning den 25 oktober och träningen ska köras igång både för hund och ägare. Presenter ska inhandlas och skapas, älskade familjen ska besökas, det ska jobbas och städas och tvättas, bilen ska in på rep igen (köpa en Skoda Octavia -01:a någon? Billigt, billigt, only för you) och ja visst ja, så var det tentorna.

Jag ska väl tjäna ihop till de typ femtio liter glass jag förstörde på jobbet oxå genom att stänga av glassboxen innan jag gick hem. Vad säger man om det förutom jävligt puckat?

G'natt! /A


lördag 20 september 2008

På min gata...

...på Alnön.
Närmare bestämt... öh, ja iallafall någonstans där vid Uslands skola. Där vill jag bo. Det är känsla a la Mårtensro i Sidsjön. Nybyggda fräscha villor med nysådda opersonliga gräsmattor. Nylagd svart asfalt och modern lekplats som ungarna behöver instruktionsbok för att förstå. Små buskar som ska växa sig till stora träd och ge skugga åt baksidan där man ska dricka körsbärssaft och äta bullar. På uppfarten står Ford och Saab, combi såklart. Det ligger en bandyklubba halvvägs ut i gatan och jag möter en flicka och hennes lillasyster som drar på sina cyklar. Kanske de kommer hem från skolan och ska vidare upp i skogen som ligger runt knuten på området?
En av dessa hus på denna underbara gata ska bli vårt en dag. Så är det bara, jag vet det. Vi ska också vara en av dem med ljuslyktor på broräcket och en gasolgrill på baksidan. Bara det att vi ska bryta av med högt kompostgaller istället för vitt trästaket.
Där ska vi bo när vi är färdig med vad det nu är vi håller på med. Jag kan knappt bärga mig!

onsdag 17 september 2008

Jag har blitt utmanad...

... av Linda & Nova :)

5 saker i min frys: Svindyr vegetarisk mat, billig ovegetarisk mat, Klass-korvar i mängder, lax i stooora bitar & svamp som jag inte ens tycker om.

5 saker i väska: En söt "garlic-bag" jag köpte på Plantagen -ingen aning varför den ligger kvar där... en tandkrämstub, värktabletter i överflöd för nödfall, söndertuggade skinnhandskar & smuligt hundgodis.

5 saker i min garderob: Kamerastativ, vinterkläder, engångsgrill, gardiner & skor.
5 saker i min bil: Grejor jag inte orkar bära upp, parkeringspengar, godispapper (va? jag?), en låda med tråkiga bilgrejor & Tias bur.

5 nya som jag utmanar: Inga. Alla har redan fått den här utmaningen :) Annars får ni säga till så utmanar jag just dig!

Tillbaka!

DeeDee

Fidji igen ...

Klockan halv två idag var vi äntligen tillbaka i Sundsvall!
Jag & Niklas & Täppas bilade ner till Strömsholm inatt, klockan 00:00 var vi äntligen framme efter lite svårighet att hitta rätt på slutet. Täppas hade gnällt den sista timmen i bilen och min stress var på nivå JÄTTEHÖG. Men väl i vänt -och undersökningsrummet var han vid gott mod och visade inte enligt min observation någon märkbar smärta. Veterinären, som var skitbra of course, tyckte han såg fräsch ut och skulle kontakta den stackars oroliga matten nästa morgon. Trötta åkte jag & Niklas tillbaka till Västerås för att sova några timmar hos svågern tills besked nästa morgon. När vi äntligen damp i säng var klockan 03:30.
Täppas får stanna kvar för ordentlig utredning tillsvidare. Det är skönt att han är i goda händer och att sjukhuset har direktkontakt med Maria så jag kan släppa det lite. Det som är himla tråkigt är att den stackars människa som VERKLIGEN behöver en välbehövlig semester sitter i ett annat land med en klump i magen av oro och dåligt samvete.
Väl hemma har jag fixat och donat och pysslat och varit på en långpromenad. Allt kunde varit frid & fröjd om inte gänget fått syn på en katt som vägrade fly och drog omkull mig ordenligt i diket. Då kände jag att sviterna efter fyra timmars sömn, oro, dirigering med den andra hundvakten, långa telefonsamtal och hundrafyrtio kilometer i timmen i becksvart mörker tog ut sin rätt. Jag gick a la Cesar Millan sista vägen hem med fem hundar lunkandes lydigt bakom mig.
Nu efter en god middag ska jag utfodra hundarna och sedan ta en lur i valplådan...
Tack alla ni som hjälpt till under dygnet! Svärmor för att du tog hand om Tia, hundvakten Lola för att du tog hand om de övriga djuren, Carina i Strömsund för stöd, Jonas & Anna för en säng och några smörgåsar & Challis för att vi fick ringa och väcka dig mitt i natten och be om vägbeskrivning <3
Och såklart min stackars sambo som dras ut på allt möjligt och alltid är en klippa. Puss!