Sidor

söndag 4 november 2007

VÄNNER är livet!

Ni lyssnar .
Ni delar med er av tankar och funderingar .
Ni tröstar och vill låta er tröstas .
Ni står vid min sida .
Ni vill att jag står vid er sida .
Ni delar er kärlek för er familj med mig .
Ni delar era bekymmer med mig .
Ni hjälper mig bära mina bekymmer .

Det är så underligt. Det är en stark, stark kärlek. Ändå är den inte samma som för min partner eller min familj. Men den är lika äkta och den är väldigt svår att ignorera. Man kan glömma bort den ett tag, men sedan påminns man om vilken kraft den har och vilken lycka man känner när man igen kommer ihåg den. Man bli förundrad egentligen, så enkelt är det väl ... Jag vet inte, jag kan inte förklara det. Jag känner mig bara så glad i er, fast än vi kanske ses varannan månad, en gång var fjärde månad eller till och med en gång per år. Min vän systern, min tokiga vän mejl- och klasskamraten, min vän(ner) barndomsvännen, min vän den "nyfunna" vännen, min vän jobbarkompisen, min vän "jag fångades i ditt nät och vet inte riktigt hur det gick till men jag har aldrig ångrat det"-vännen, min vän "pojkvännens kompis exflickvän" - vännen som blev den bästa vännen ... eller någon av er andra. Ni är egentligen inte så många
men ni är så himla äkta!

1 kommentar:

Anonym sa...

Vänner är underbara, dom ska man vara rädd om!! DU, är min vän!!